Man kan inte bli annat än arg på den j*keln... Han ska banne mig veta att han inte får jaga efter de där skönheterna! ÅHH!!! Nu har han varit borta i, jaa, säkert en timme. Och inte kan jag rusa efter honom heller för jag har en sovande liten prins brevid mig.
Men jag antar att det är sånt här som händer med sina dumma mellanrum om man har en jakthund som älskar att jaga. Sprang ner grindhelvetet gjorde han med! ARRRGHH!
Mannen är på väg hem, både skönt och onödigt. Hundf*n kommer ju tillbaka förr eller senare - så mycket har vi iaf lyckats pränta in i hans blonda lilla skalle. Skönt för då behöver inte jag rusa ut o in hela tiden med dåligt samvete över att lämna prinsen själv inne. (ligger i vagnen han nästan trillar ur från när han vaknar o sätter sig upp) Och onödigt just av den anledningen att hunden kommer tillbaka - förr eller senare.
Men så goa grannar man har! Åh, de kan flytta hit på heltid tycker jag! Hunden sprang över deras tomt in i skogen och de for ut som skållade troll - han efter hunder och hon in till mig. Berätta att det var ett rådjur hundeländet for efter och var han sprang in i skogen. (Jag såg ju bara att han rusade ut på vägen, inte vart han tog vägen sen så det var skönt att höra att han inte fortsatt efter vägen, så hade han väl hamnat i tjottahiti eller nått) Erbjöd sig att kolla efter hunden och försäkrade mig om att jag gjorde helt rätt i att stanna hemma, inte skulle jag vandra ut i skogen med bebis o allt! Goa dom!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar