Två, bara två, dagar kvar är det tills min lilla fina, söta, rara, heltokiga och alldeles vilda bebis ska börja på dagis! AAHHHH!!!!
Nu i dagarna börjar också några av hans små vänner, vilket känns vääldigt bra kan jag meddela. Han kommer inte bli lämnad ensam då känns det som, det kommer finnas nån han känner till. Och jag håller tummarna för att han även kommer att ty sig till nån i personalen.
Han är ingen svår bebis (japp, han kommer alltid att vara min bebis - även när han är 35 år o skäggig) på vänfronten. Hittar han ingen att leka med på stört så trivs han bra med att leka själv (vilket brukar betyda att han går o tuggar på grejer medans han kikar på vad som händer runt omkring). Det jag är nervös för är när han slår sig exempelvis, eller när han blir ledsen av andra orsaker, att det kanske inte finns nån som kan trösta eller att han inte "nöjer" med den tröstning som finns.
Min bebis börjar bli stor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar