Och man kan ju undra vilket nöt som kommit på den idén!? Eller vilka testpersonerna var eller är!? Okej, jag har inte haft förlossningsdepression men jag gick nästan in i väggen av sömnbrist - vilket i sin tur ledde till en tid då jag inte mådde så bra. (Kan jag säga/erkänna nu efteråt.) Och en sak var säker, inte blev jag på bättre humör efter en vakennatt!! Fråga bara gubben min som snällt fick komma hem från både jobb o jakt för att jag stortjöt i telefonen bönandes om att han skulle komma o ta hand om ungen så att jag skulle få sova. Fråga min kära T om hur jag kände mig efter dagar o nätter av sömnbrist (och matbrist till följd av orkeslösheten).
Det enda jag inte hade brist på var närhet från min son, när han var som värst kunde man inte ens lägga ifrån sig honom för att dra av byxorna när man skulle på toa.
"Och kvinnorna är fortfarande relativit skeptiska medan forskarna ser ljus i mörkret. "
Är det så konstigt att vi som är mitt uppe i det är skeptiska? Hur många gånger har man inte fått höra att allt blir bättre om man bara får sova lite? Det är ju som en nagel i ögat på oss som kämpar oss igenom vaknätter o stressiga dagar för att få vardagen att fungera, för att överleva. Sov lite mindre så blir allt bättre! Skitsnack!!!
Forskarna kan komma med sin statistik o vackra ord, jag tror ändå inte ett dugg på det där - för jag har själv upplevt baksidan av sömnbrist och det har INGET positivt med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar