onsdag 29 december 2010

Svärmors våg é bäst!

Jag gillar svärmors våg. Gillar det skarpt! För vet ni vad!? Enligt den är det så här:

Alla mammakilon är borta - gone, väck, totalt försvunna!!!

I min lilla värld är det otroligt stort, och inte blir det mindre av att jag har haft sånt otroligt dåligt samvete av att inte kunnat/hunnit/velat sporta av mig kilona.

Vardagsmotionen har heller inte varit av den bästa sorten med stillasittande jobb o knappt ingen möjlighet att ta-trappan-istället-för-hissen-grejs men jag har försökt. Och för en gångs skull har mina försök gett resultat!

//stolt

tisdag 28 december 2010

Rösti

Hittade ett väldigt enkelt o smidigt recept på Rösti (vi är tokiga i potatisbullar/plättar/ragger - you name it! Bara det är potatis i stekpanna gillar vi det!) för ett tag sedan, i söndags fick det bli av att testa. Mums!

Potatis
Salt
Peppar
Kryddpeppar

Skala och riv potatisen grovt. Krydda direkt - salt, peppar, kryddpeppar och eventuellt muskot.

Stek i panna som en pannkaka (vi gjorde flera små istället) tills kakan känns fast. Lägg i en ugnsäker form (bakplåtspapper på långpanna fungerar utmärkt) och tillaga i ugnen i 175 grader i cirka 10 minuter.

Servera med knaperstekt bacon och lingsylt.

Smaklig måltid!

Mmm, låter smaskigt!

> Kyckling med teriyakinudlar





En sån blir det, nån dag! Mums!

Hur mycket har du i den där egentligen!?

En sak som jag tänkt på ibland är fenomenet med manligt och kvinnligt packande. Jovisst, det är säkert. Sånt cirkulerar i mitt huvud titt som tätt.

En man packar oftast (alltid i vårat fall) bilen vid långresor. Varför? Jo, för annars får det inte plats i bilen. Det är svaret jag får. Okej... Så detta är mannen uppgift, se till att resväskor o annat bråte får plats i bilen. De, männen, tycker alltså att vi, kvinnorna, inte är duktiga nog på att packa i begränsade utrymmen.

Men hur många gånger har inte de, männen, stått med gapande munnar när vi lastar ut grej efter grej - pryl efter pryl - från våra handväskor? Hur många gånger har man inte fått kommentaren "Hur mycket har du i den där egentligen!?", hur många gånger - bara undrar.

Och ändå så envisas de med att endast de kan packa bilen så allt får plats, why liksom?

måndag 27 december 2010

Skäms på mig som ljuger!

Lovade för ett tag sedan bilder på sonens två Luciatåg, med det blev inga bra bilder alls. :( Vi koncentrerade oss på att spela in på videokameran istället. Bra för mig, dåligt för er. Nån bild har jag iaf, så helt ljug var det ju inte. Bra va!?

Fin pepparkaksgubbe som spanar in lussebullarna. Morfar fick vara med på ett hörn också.

Och här som en Michelintomtenisse på dagis. För er som inte känner mig, så är tjurstollen som håller i pojken... jag.

Har du bestämt dig? Vill du bidra?

För mig är frågan om att donera organ väldig viktig. Både donation för medicinskt ändamål och transplantation. Kanske för att jag tycker om känslan att min död inte kommer att vara förgäves, när den än inträffar. Eller kanske för att jag känner så stor tacksamhet mot alla innan mig som bidragit till forskning och transplantationer runt om i världen. Hade dessa människor inte gjort detta, hade jag med största sannolikhet inte andats så fritt som jag gör idag.

Inte haft min fina familj. Inte kunnat njuta av solskenet en fin vårdag.
Jag hade helt enkelt inte varit i detta livet idag.

Men med detta vill jag inte säga att alla som väljer att inte donera är dåliga människor, för det är de inte. Man kan ha vilka skäl som helst för att inte vilja donera och det är helt okej. Men jag vill att det ska finnas ett skäl!

Låt inte valet rinna ut i sanden, låt inte dina nära bestämma åt dig när stunden kommer. Detta är ditt beslut, bara ditt - ingen annans.

Hos Donationsrådet kan du anmäla dig till donationsregisret, oavsett om du väljer att donera eller inte. Och oavsett om du väljer att donera till medicinskt ändamål eller tranplantationer eller både och. Valet är ditt!

> En solskensglimt i mörkret. (Hon lyssnar på sin döde sons hjärta, Aftonbladet.)
> Davids död fick mamma Karin att förstå
> Donationsrådet

söndag 26 december 2010

Och så var julledigheten över, suck!

Det är alltid med blandade känslor man går tillbaka till arbetet efter en tids "ledighet". Denn gång lutar det mer åt hållet tråkigt, inte för att jobba utan för att (som alltid) tiden som ledig kändes för kort när man hälsar på svärmor o -far.

Julveckan spenderades i betydligt nordligare grader, kallare också för den delen. Runt 15-20 grader kallt hela veckan. En inomhus vecka alltså. Lite trist men väldigt mysigt. Men jag tror att lillkillen kommer att uppskatta lektiden på dagis imorgon, han var rastlös de sista dagarna. Pust!!

Inget speciellt har hänt denna vecka, några missöden - men inga värre än att vi överlever. Kan ju säga att jag inte direkt ändrat uppfattning för en av familjen hundar. Tråkigt när inte personkemin stämmer...

God jul (i efterskott) på er, hoppas ni också hade en riktigt fin julvecka!

fredag 24 december 2010

GOD JUL


Ät gott, skratta mycket och umgås med de du tycker om.
Glöm inte att visa det också!


fredag 17 december 2010

Fan. Och så har man O my darling, Clementine på hjärnan också.

Aptråkigt med strömlöst

Fick ett sms för ett tag sedan " Strömlöst :( " och det är verkligen :(. Klockan 11 skulle vi få tillbaka strömmen, nu står det klockan 13 och felsökning pågår. Åhh! Tycker inte om alla tråkigheter som följer och alla bekvämligheter som försvinner när man inte har ström.

Joo, jag är ju inte hemma just nu. Men gubben är det och lillkillen och jag vet ju hur mycket det strular till vardagen när man inte kan följa rutinerna.

Grr för all snö (som jag gissar är orsaken till strömavbrottet)!!!

onsdag 15 december 2010

forts. på "alla onda ting.."

Kan meddela att alla onda ting är inte tre - de är fem...

Har numera ett jack i plasten längst fram på bilen, i plasten längst ner. Så väldigt synligt är det ju inte, men väääldigt retligt.

Plus ett nytt fint stenskott i framrutan.

//Pust, stön o flås - bilhel*pip*



Undrar om det är tänkt att vara tre onda ting / bil..? Bajsbil!

Dagistomte

I måndags gick lillkille sitt andra luciatåg, lika söt som i första. Denna gång fick han ha en tomtedräkt på sig - såg ut som en Michelintomte. Ursöt!!

Men riktigt lika kul som i första verkade han inte ha. För mycket folk antar jag. För mycket folk tätt inpå rättare sagt, för lika många som i lördags tror jag inte att det var.
Han och dagisfröken fick gå in och hämta nappen, då slutade han gråta. Och när han sen fick en pepparkaka när allt var slut sken han som en sol igen. Det är mitt matvrak det!



Bilder kommer jag lovar, jag är bara "lite" seg i starten!! Tålamod...

jag är en liten tjuv.... tydligen!

Vid dagishämtningen igår var jag lite lat (eller smart) och tog inte av mig skorna utan satte på mig sånna där fina blåa plaststrumpor istället. Ni vet, sånna där snuskiga överdrag man får ta på sig hos tandläkaren. Sånna man alltid tar från fel ställe, nämligen de använda gegiga o blöta istället för de torra rena.

Och när jag kliver ur bilen hemma voltar jag nästan - ni ska veta att de är hala de där plaststrumporna!! Det är ett under att jag inte halkade på vägen till bilen från dagiset. Ett gott skratt fick jag också kan jag lova. Nu ligger strumporna bak i bilen, väl nerstoppade bakom stolen. Och vilken tur att jag i sista sekund bestämde mig för att inte handla igår på vägen hem. Men men, det goa skrattet hade jag väl fått bjuda personalen på Konsum på.

Undrar om dagiset vill ha tillbaka ett par, nu trasiga, blåa plaststrumpor?

måndag 13 december 2010

Min lilla pepparkaksgubbe

I lördags var det dags för första luciatåget ever för min lilla kille. Trodde, ärligt, att han skulle tycka det var läskigt och bara vilja sitta i knät - som han gör ibland när det är mycket nytt. Men icke!!

Att gå bredvid mamma i tåget var knappt att tala om, för det första. Sen fattade han direkt att han skulle ställa sig i ledet uppe på en scen. Låtarna gillade han skarpt! Dansade loss till Blinka lilla stjärna och de andra låtarna och klappade händerna mellan låtarna. Flickorna o pojkarna sjöng sååå fint!

Har inte laddat över bilderna än från kameran, men det kommer några sen - lovar! Han var bara för söt, min lilla pepparkaksgubbe!



Idag är det dags för luciatåg nr 2, med dagis denna gång och utomhus. Idag ska han desutom vara tomte, hoppas det går hem lika mycket hos honom som pepparkaksdräkten gjorde i lördags.

söndag 12 december 2010

Jobbets julbord avklarat!

I fredags var jag på jobbets julbord och cabarét. Maten var god, musiken var bra och sällskapet helt härligt! Många skratt och mycket dans. Härligt!!!

Men inget kalas utan krasch säger man ju, fast särskillt stort krasch blev det inte. Skulle sova hos en kompis från jobbet, men det blev att vi fick sova hos hennes svärföräldrar då våran skjuts övergav oss. En promenad på en timme i snön blev det också. Säger bara - vilken tur att L påminde mig om mössan innan vi åkte från hennes innan!!

Glömde kameran, typiskt... Hade varit kul med bilder på alla överförfriskade jobbarkompisar (inkl. mig själv dåråå). Hehe!!

Säger tack till alla som var där, jag hade verkligen jättetrevligt!!



(Om ni planerar julbord med underhållning, testa detta... Cabarét på Metropol!)

torsdag 9 december 2010

Tack Aftonbladets Wendela för dagens skratt!!

Läs, skratta o gå vidare...

>> Snygga kvinnor får döttrar

"Alla onda ting är tre"

Detta magiska tal, 3, jag gillar det verkligen inte när det gäller "onda ting". Kanske speciellt för att det brukar stämma, i alla fall på mig. Urk, blää och stön!!! Och speciellt på den eviga "spargrisen" bilen eller i vårat fall bilarna.

1, punka på gubbens bil i höstas - fick GÅ hem (inte långt egentligen, kanske 100 meter men det är inte det viktiga här)

2, sprängd bakruta på MIN bil

3, punka på gubbens bil IGEN. Fatta! Två gånger på knappt ett halvår - två gånger på samma däck (Okej, okej. Inte samma däck men det är på samma däcksida. Nöjd?) Två gånger då vi hittar grejer fastkörda i däcket - två gånger då jag tvingats svara på frågan "Mää, kände du inte från början att det var punka??" NÄÄÄ! Vad tror dom?? Då hade jag väl inte kört vidare!?!?!?!

Nu är det nog. Tre gånger kan jag köra sönder bilar, men inte mer - nu vill jag inte mer. Eller köra sönder.. Det var ju inte jag som körde sönder dem. Det bara slumpade sig ju så att det var jag som körde när de gick snett/sönder. Eller hur!? (Nickar du inte nu, kommer jag o stampar dig på tån!!)

onsdag 8 december 2010

Alltså, jag var inte full...

... idag när jag körde hem - jag lovar!

Det var halt fläckvis och jag hade punka - ärligt!!!

tisdag 7 december 2010

Ett antal hjärndöda blogginlägg är därför att vänta!

Även om jag har hur mycket som helst, känns det som, i huvudet som bara vill ut - så finns varken tiden eller orken just nu att formulera mig. Ett antal hjärndöda blogginlägg är därför att vänta!

Recept, tankar och livet i allmänt... Men det får vänta - sorry!!

//surfar vidare lite avslaget, dötrist o alldeles underbart!

Boknörd som jag är....

.... tänkte jag tipsa om några bra böcker jag kommit över.

Gillar du lättlästa böcker, som värmer och som man inte vill släppa ifrån?
Då tycker jag du ska läsa Kajsa Ingemanssons böcker; Små citroner gula, Bara vanligt vatten eller Lyckans hjul.

Andra lättsmälta böcker är Stephanie Meyers Twilightserie eller J.K Rowlings böcker om Harry Potter.
Ungdomsböcker - ja'vet!! Men de är bra, inte "ändå" utan just bra.

Lite tyngre böcker?
Jan Guillous böcker om Arn är gripande, men lätt uttråkande om man läser alla på raken. Det rekommenderas inte! Att varva med lättsmälta, varma böcker hade varit ett betydligt smartare drag än det jag gjorde. Nu traglar jag mig igenom Arvet efter Arn och är orättvisst trött på allt Arntjat...

Och slutligen...
I bilen ljuder nu Viveca Lärns Midsommarvals. Och även om jag gillade TV-serien och gillar innehållet i böckerna så gillar jag verkligen inte att hon läser upp dem själv. Hennes sävliga röst förstör den fina sommarrytmen som man hör i bakgrunden i boken.




Okej. Den sista var väl kanske inte en så bra recension, men boken verkar bra - bara inte ljudboken.

fredag 3 december 2010

Spinner vidare på tankefrihet

Som nybliven förälder får man nästan ständigt höra att det är okej att tänka dumma tankar så länge man inte känner ett behov av att sätta dem i verket eller att verkligen göra det. Det är såklart inte heller bra om man mår dåligt av dessa tankar. Men ändå, gång på gång får man höra att man inte är knäpp - man är mänsklig.

Så varför är det okej att tänka att man skulle vilja lämna allt vad barn heter/kasta ut ungen genom fönstret osv osv (ja allt vad man får höra om) men inte okej att tänka andra liknande tankar om andra medmäniskor?
Gör sömnbristen, som oftast finns hos småbarnsföräldrar, det okej med sådana tankar? (Det är ju oftast efter timmar av skrik mitt i natten man börjar fundera på varför man överhuvudtaget ville ha barn, alltså räknar jag på sömnbrist.)

Bara undrar liksom... Varför sån skillnad?

Min lilla fina hyrbil o jag

Trivs bra med min lilla hyrbil, den har många finesser. Hehe! Fast två grejer jag inte gillar är att den är bredare än min andra (sidobackspegel till sidobackspegel) och att stolen har en hård "stolpe" mitt över skuldrorna på mig. Inte händigt och definitvt inte skönt.

Väldigt bra är iaf antispinn, antisladd, antihit o antidit - sånt gillar jag! Den falska tryggheten, härligt!

Och en annan väääldigt bra grej - ljudet från stereon... Så klart, så fint, så lyssnarvänligt. Mina ljudböcker blir ännu behagligare att lyssna på och det gillar jag starkt!

Min lilla hyrbil o jag...

torsdag 2 december 2010

2033...

... är året då vi kan se lika många kvinnliga schefer som manliga, om förändringsstatistiken är som idag. På 7 år har andelen kvinnor bland chefer ökat med 6 procentenheter. Enligt den senaste statistiken från SCB var könsfördelningen bland Sveriges chefer 32% kvinnor och 68% män.



Källa: Manpowers personaltidning, Timeout 03/10.

onsdag 1 december 2010

Arbetskollegor man vet var man har

Igår, när min bakruta sprängdes, fick jag verkligen känna på det varma stämningen som finns här på jobbet.

Ingen sur min när jag fick spendera nästan hela förmiddagen i telefon med försäkringsbolaget o fixande av både hyrbil o lagning av den gamla. Bara snälla hjälpsamma människor som skjutsade mig hit o dit för att bilen skulle stå o torka så de kunde tejpa det som fanns kvar av rutan. Inte ens en sur min när jag var tvungen att sticka jättetidigt för att både hinna hämta/lämna bilar o hämta sonen på dagis.

Visst har jag bra arbetskamrater!?

Bjöd på fika idag som ett litet tack för hjälpen, väldigt uppskattat och varenda kotte pratade om att det inte var nödvändigt "såklart man hjälper till". Fina, snälla människor!!

Intressant bilfärd

Undrar över en sak... Kan man begära ersättning för en sprängd bakruta på grund av för dåligt plogad väg? Någon som vet??

Så här ligger det till: igår när jag skulle till jobbet använde jag fönstervärmaren på bakrutan för att kunna se bakåt. Detta i kombination med den kalla luften och den fruktansvärt dåligt plogade vägen gjorde att min bakruta totalsprängdes. Inte en millimeter är hel och ett stort hål fick jag desutom. Små glasskärvor trillade in i bagaget vid varje litet smågupp.

Tankarna pendlade mellan punktering, påkörning eller påskjuten innan jag såg bakrutan. Fick både möte och hade en stor lastbil tätt bakom mig. Otäckt!

Nu kör jag en liten Golf, en silvergrå. Färgen är viktig men fråga mig inte om vilken modell. Den är liten och grå och man sätter in CD-skivor nästan uppepå instrumentbrädan istället för nere vid radion.... Räcker det?


Gulp! Hur ska jag hitta bilen på parkeringen nu då?? Tur att bilen blinkar varje gång man låser o låser upp den med knappnyckeln, annars får jag nog vänta tills det blir biltomt på parkeringen. Det var mörkt när jag parkerade imorse och jag har knappt något aning om var på raden den står....