Detta magiska tal, 3, jag gillar det verkligen inte när det gäller "onda ting". Kanske speciellt för att det brukar stämma, i alla fall på mig. Urk, blää och stön!!! Och speciellt på den eviga "spargrisen" bilen eller i vårat fall bilarna.
1, punka på gubbens bil i höstas - fick GÅ hem (inte långt egentligen, kanske 100 meter men det är inte det viktiga här)
2, sprängd bakruta på MIN bil
3, punka på gubbens bil IGEN. Fatta! Två gånger på knappt ett halvår - två gånger på samma däck (Okej, okej. Inte samma däck men det är på samma däcksida. Nöjd?) Två gånger då vi hittar grejer fastkörda i däcket - två gånger då jag tvingats svara på frågan "Mää, kände du inte från början att det var punka??" NÄÄÄ! Vad tror dom?? Då hade jag väl inte kört vidare!?!?!?!
Nu är det nog. Tre gånger kan jag köra sönder bilar, men inte mer - nu vill jag inte mer. Eller köra sönder.. Det var ju inte jag som körde sönder dem. Det bara slumpade sig ju så att det var jag som körde när de gick snett/sönder. Eller hur!? (Nickar du inte nu, kommer jag o stampar dig på tån!!)
Jag nickar, jag nickar!!
SvaraRadera