måndag 21 februari 2011

The Wolfman

Bestämde oss för lite fredagsmys i igår stället. Hade spelat in The Wolfman (2010) till gubben, så vi slängde igång den.

Njaa, jag vet inte riktigt om jag tyckte den var så bra. Alltså, filmen var bra om man gillar slafs hit o slafs dit. Specialeffekterna på när varulven tog sig en tugga var inte nådiga, om man säger så. Och ni med barn hemma - sänk för bövelen ljudet ordentligt när det sätter igång. Trodde flera gånger att grabben skulle vakna o storböla för allt skrikande.


Filmen handlar om en man (Lawrence Talbot) som kommer hem, efter ett brev från sin brors fästmö (Gwen), för att hjälpa till i broderns försvinnande men kommer hem lagom till att brodern återfinns död. Lawrence åtar sig sen, på Gwens begäran, att ta reda på vad som hände med brodern.

Under sin jakt på sanningen stöter han på varulven och blir själv biten. Han blir helad av en zigenerska och får varulvens förbannelse över sig.

Vid nästa fullmåne upptäcker han detta och gör en del hemska saker under sin natt som varulv.

När Lawrence vaknar upp som människa dagen efter konfronteras han med vad han gjort. Det ena leder till det andra och han bedöms som sinnessjuk och spärras in på ett mentalsjukhus.

Nu ska jag inte berätta resten, för då förstör jag slutet... Ni får helt enkelt se den själva.

Filmen var bättre än andra filmer jag sett på länge, minuset var slafset. Men det var ju en skräckfilm, så vad hade jag egentligen väntat mig. Eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar