Kriget är slut av Morgan Alling

Boken är slut och tankarna går runt en hel del. Går sånna här öden att förhindra. Just för Morgan Alling verkar ju allt ha slutat väl ändå, trots allt som hände i hans barndom.


Bilden är lånad från adlibris.se

Vilket vuxenansvar skan man egentligen ta som anhörig, som åskådare, som medmänniska? Vissa saker som Morgan berättar får mig nästan att tappa andan "Så här får det inte gå till". Samtidigt blir man imponerad av hans mod och finurlighet. Hans sätt att ändå som ung kunna göra något åt sin situation, hans vapen - hans humor.
Jag vet i alla fall vad jag vill bli när jag blir stor, jag vill bli en människa som kan se andra människor. Som verkligen kan se en person, inte bara se att en person är där.

Boken är läsvärd (har läst många sånna på sistone märker jag), gripande och väcker otroligt många tankar och känslor. Det märks tydligt att det är hans egna tankar, hans egna ord (även om han måste citerat andra i några av sina minnen) i boken och det är det som gör det så gripande.
Boken är inte skriven med någon tarvlig Pojken som kallades Det-tyck synd om mig-tjafsighet. Den är rak och ärlig med en bra blandning av humor och självinsikt.

Jag rekommenderar faktiskt att du inte läser boken utan lyssnar på den. Morgan Alling är nämligen själv uppläsare av sin bok. Kanske det som gör den extra ärlig?