torsdag 28 juli 2011

Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?

Kom att tänka på en sak i morse. Det här talesättet att lycka kan inte köpas för pengar. Var kommer det ifrån egentligen? Och vem säger att det sant?

Nåja, det är väl upp till var och en att säga om det är sant eller inte. Men särskillt svart eller vitt är det ju inte. Inte för mig. Och jag erkänner att jag har svårt att tro att det är det för någon annan heller. Jag menar, alla pengar i världen kan inte skapa lycka - okej. Men utan några pengar behöver man ju inte vara särskillt lycklig heller. Det är ju inte likamed-tecken mellan pengar och olycka eller inga pengar och lycka precis.

Tänk dig, bilen går sönder för femtielfte gången det året. Och du har inte tillräckligt med cash för att laga den just då. Vad händer? Jo, en jävla massa besvär uppstår.

Jag kommer inte från en familj där vi reste jorden runt varje år eller köpte de dyraste märkeskläderna bara för att. Men min uppväxt har för den delen inte präglats av att vi var "fattiga". För det var vi inte.
Visst, det var ju inte kul alla gånger när "kompisarna" kom i märkesjeans och jag hade arvegods. Och nu kan jag undrar om de där ungdomarna verkligen fick den där äkta lyckoruskänslan av nya, helt obegagnade, kläder så som jag fick. Får man en sån känsla om man inte fått prova på andra änden?

Liksom, hur vet man att något är sött om man aldrig smakat salt eller surt?

Åter till ämnet, eller tanken rättare sagt. Tanken dök upp när jag hörde en låt på radion som handlade om just lycka för pengar. Fast tvärtom då. Och det var då det slog mig, som många gånger förr, att joo - viss lycka kan man faktiskt köpa för pengar. På samma sätt som man inte kan köpa lycka. Hänger ni med? Vimsar jag för mycket?

Den som kom på det där talesättet måste hur eller hur varit väldigt rik eller en tant/snubbe utan några som helst värdsliga problem som att barn växer ur kläder som raketer eller att saker går sönder.

I-landsproblem kanske, men ändå. Jag måste ha en fungerande bil för att ta mig till jobbet. Sonen måste ha en ordentlig jacka för att kunna vistas ute på vintern. Och så vidare...

2 kommentarer:

  1. Tänkvärt!!! Pengar gör oss inte lyckligare men det förenklar livet. Men någonstans går nog gränsen. Lagom är bäst!!

    SvaraRadera
  2. Lagom ja, det är nog det bästa. Frågan är bara om man någonsin hittar den gränsen.

    SvaraRadera