Alltså, det är inte så kul när man inte duger till nått. Inte ens blöjbyte eller en ynka tröstgos vid ett leksakssnubbel. Men å andra sidan - jag har fått en jäkla massa sovmornar nu på sistone. För jag duger helt enkelt inte där heller. Och den biten gillar jag.
Efter att sonen haft sin mammaperiod sen... Ja.. Tills nu egentligen, så är detta ett väldigt välkommet tillskott, för mig. Nån som inte gillar detta är såklart pappan. Eller jo, han gillar ju att han är nummer ett i pojkens liv nu. Hans hjälte liksom. Men jag märker ju att de tidiga mornarna och alla läggningar plus allt tröstande (min son har upptäckt ett nytt steg i sin egen vilja-trappa) och alla blöjbyten tär på honom. Vänta nu, då är det ju jag som inte gillar det. Jaja, jag tror i alla fall att det inte alltid uppskattas att vara den ende som duger.
Skadeglädjen i mig vrålar Haha! Där ser du hur det är! medan den andra delen mest vill hjälpa till och avlasta så mycket jag kan.
Ett minne blott?? Ojisses, jag hoppas verkligen inte det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar