För fyra år sedan sa två väldigt viktiga personer ja till varandra i en liten stenkyrka från 1100-talet. Personerna i fråga var otroligt nervösa den dagen och även om de tyckte att de skrek ut ja till varandra så pep de i själva verket bara ut det lite svagt. Filmbevis finns för den som tvekar. Det var faktiskt så pipigt lågt att församlingen bakom paret måste tvekat att det ens hände, men eftersom båda personerna sedan gick ut därifrån med var sin ring på var sitt finger måste de ändå sagt nått bra. Uteslutningsmetoden.
För att fira den nervöst pipiga tillställningen tänker paret idag inta sin middag långt ifrån köket. Närmare bestämt - vardagsrummet. Nej nej, jag skämtar inte. Så är det och så får det bli.
Däremot har paret tillfälligt flyttat vardagsrummet till okänd ort. Man kan säga att utsikten är betydligt blötare än den som vanligtvis är utanför parets fönster. Men nej! Mer än så säger jag inte!
I could tell you, but then I'd have to kill you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar