onsdag 7 september 2011

För vet ni hur jäkla gnällig och rent ut sagt elak man blir av sömnbrist?? Tänk dig Godzilla med tidernas värsta PMS. Det är den lindriga varianten.

Titt som tätt stöter man på texter på nätet, folk som propagerar och så vidare om hur viktigt det är att samsova med sina barn. Länge. Helst tills de flyttar hemifrån. Och jag kan väl inte egentligen säga emot. Det är mycket som talar FÖR samsovning med små barn. Det jag verkligen inte gillar med fenomenet av puschande föräldrar är att de inte kan se alla barn är olika och att alla barn (eller föräldrar) inte passar för samsovning.

Nämner man att ens (då) ettåring sov själv i sin säng höll man på att bli halshuggen i vissa kretsar. Why liksom?! Om ungen somnar och sover betydligt bättre själv än i samma säng som föräldrarna är det väl ett jäkligt bra tecken på att ungen inte vill samsova. Eller ska man tolka sånna tecken som tvärt-om?

Jag tänker aldrig neka mina barn att sova tillsammans med oss föräldrar så länge som det fungerar. Om merparten av familjen blir lidande ser jag faktiskt inget positivt med samsovning. För vet ni hur jäkla gnällig och rent ut sagt elak man blir av sömnbrist?? Tänk dig Godzilla med tidernas värsta PMS. Det är den lindriga varianten.

Man kan skapa närhet på många olika sätt, att sova tillsammans är inte enda sättet. Liksom att amma inte är enda sättet att skapa närhet och få den första kontakten med spädbarn. Det är vad du gör det till. Är mamman stressad och kroppen skriker ut att hon inte vill amma, kommer barnet att känna detta. Kan mamman/pappan istället flaskmata barnet i en lugn miljö skapas betydligt mycket mer närhet och kontakt. Logiskt, jag tycker det. Men amning är en helt annan debatt och det kan vi ta någon annan gång.

Gång på gång får man höra att barnen som samsover inte har några problem med att somna eller sova hela nätterna. Skitbra! Kul för er. Men bara för att era barn gör så betyder det inte att ALLA samsovande barn är likadana. Hört talas om individer? Det gäller även inom det här ämnet.

Om jag ville ha något sagt? Jo, propagera inte om att samsovning är det enda rätta. Om det passar eran familj - perfekt. Ni har hittat eran magiska ingrediens till en hel natts sömn. Föreslå det gärna om andra föräldrar frågar, men för bövelen! Låt det endast vara ett alternativ/en erfarenhet, tryck inte ner de föräldrarna som inte samsover. Det kan finns förklaringar till det som inte är kända. Förklaringar som endast får de sömntörstiga föräldrarna att skämmas för att andra står och trycker ner dem.

Tänk efter före!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar