Operation blöjfri går väl sådär om jag ska vara ärlig.

I somras tänkte vi att vi hade gott om tid att få sonen blöjfri, lagom till hösten ungefär. Njaa, riktigt så bra har det väl inte gott. Det började med att jag inte var ledig lika mycket i somras som det var planerat och gubben ville inte ta hela lasset själv. Förstårligt nog.

Och när jag väl fick semester var det inte på tal om att pottträna, skrutten fick vattenkoppor. Första dagen på semstern dök den första koppan upp. Och lagom till att vi anlänt till fina semsterstället (svärföräldrarna) var han full av dem och vi hade en veckas vakennätter att se fram emot. Eller bak på nu alltså. Suck! Fy fasen att få den där hemska sjukdomen precis i sommarvärmen, rekordvarmt - tropik nätter osv.

Sen var det jobb igen, och dagis, och nu är vi här. Utan jobb men med dagis. Och där verkar han vilja kissa på toan titt som tätt. Till o med att han haft en helt torr dag. Imponerad! Speciellt eftersom det var han som sa till varje gång och inte personalen.

Men, intresset för att gå utan blöja och därmed kissa/bajsa på pottan eller toaletten vill liksom inte infinna sig. Utan blöja - JA! Göra behov på toaletten - NEJ! Och jag vill inte tjata. Jag vill inte göra detta till en stor grej, inte berömma mig blå varje gång han gjort något på toan och inte skälla när han råkar göra det på golvet istället. Att gå på toaletten måste få bli en naturlig del av vardagen.

Så hur gör man? Är enda sättet att bunkra upp med ett storpack tvättmedel och ett berg av byxor eller finns det något annat sätt? Tips tack! Praktiskt tips.

Det som jag märkt inte fungerar är;

- läsa en saga på toan/pottan för att han ska sitta still en stund.
- sätta pottan framför TVn så att han ska sitta still en stund.
- berömma varje gång han kissar på toan (slutar med att han går och spolar hela tiden och klappar händerna efter varje gång).
- belöningssystem.

Kanske fungerar om ett tag, men just nu har han alldeles för många myror i baken för att sitta still en längre stund.