På ett sätt är det ganska skönt att gå upp med sonen på morgonen, han är lugn - det räcker med nått barnprogram för att få lite "egentid". Man känner inte att halva dagen har gått bara för att man kliver upp vid åtta. Det sura är att man just måste gå upp.
Vakna.
Inte få ligga kvar under sitt varma, goa täcke med sin fluffiga kudde.
Men vet ni, det är bara - ungefär - sex timmar kvar sen sover ungen och jag får lägga mig bland mina kuddar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar