... är att jag ääälskar domherrar. Finare vinterfåglar finns inte enligt mig. Och varje år försöker jag locka fram dem med diverse godsaker.
Men de är svårflörtade de små jäklarna.
Bar för en liten stund sedan fick jag hur som helst syn på en. Wohoo!! Äntligen!
Nu väntar jag med kameran i högsta hugg vid finparketten (kökssoffan) för att få lite bildbevis. Annars tror väl gubben att jag sett i syne igen.
Fast jag lovar! Det var två stycken domherrar jag såg i somras. Kom inte dragandes med att de gömmer sig i skogen då. Jag bor ju för fasen i urskogen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar