Son nr två bestämde sig för ett maraton inatt. Ett matmaraton. Starten gick 01:47 och jag bestämde, av andra anledningar, att han kom i mål cirkusgurkus vid 04-tiden i morse.
Nu har han återupptagit kampen om världens längsta amningspass.
Son nr ett har tydligen åkt på en dunderförkylning med både hosta o feber. Jippi liksom! Så han bestämde sig efter några timmars sömnhosta att det var morgob vid 03-tiden.
Gubben lyckades hålla honom halvsovande till 04-nånting då hela tjocka familjen gick upp.
Nu sover han i sin saccosäck. Hoppas det hjälper mot hostan.
Vardagslivet blir helt klart lättare om man har en glad 2,5 åring istället för tröttgrinig.
Usch vad jobbigt det låter! Låg han och ammade så länge? Var han irriterad också eller sov han? När Arvid förra veckan behövda amma upp brösten så att säga, så körde han inte långa pass utan täta pass. Hur irriterande som helst att bara få 30 minuter mellan gångerna...
SvaraRaderaHan både åt och sov. Det var kanske 30-60 min mellan de verkliga amningarna men däremellan vägrade han släppa taget.Jag trodde att det skulle räcka med förra veckans maratonamningar. Men tydligen har det inte ökats tillräckligt.
SvaraRaderaHoppas han nöjer sig snart för sömn behövs!