...igår blev det en timmes(?) promenad med en riktigt go' vän. Det känns på en lat att göra nått!!
Och nu är jag precis hemkommen från en lika lång promenad. Minus sällskapet. Idag fick jag "nöja" mig med barnen som sällskap.
Inte fy skam det heller. Men de blir så tystlåtna efter ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar