Dagens natt

Typ.

Igår var jag ju så seg så det går inte att beskriva. Såklart blev jag överlycklig när stora sonen kommer hem från dagis o är lite sömndrucken, han ville titta på Pippi. Självklart liksom!

Och lilla sonen fick jag att sova. Så jag kunde slappa lite för mig själv. Välbehövligt som bara den.

Men. Med min vanliga tankeförmåga tänkte jag ju inte riktigt till på hur länge lilla sonen sov. Så han var ju inte ett dugg trött vid läggdags. Och nu börjar han bli så stor (hahaha, han är ju bara tre månader liksom) att det inte går lika lätt att matdäcka honom eller gossöva honom längre. Inte så långa stunder iallafall. Vill han inte sova, då sover han bannemig inte.

Och så blev det ju igår. Efter en liten tupplur (och på den stunden hann jag försäkra mig om att han sov, göra mig iordning för natten och kånka upp insatsen till övervåningen) var han klarvaken och väldigt lekig. Jahopp. Det var bara att gå ner, leka lite med honom. Kolla av några gånger OM han verkligen inte ville sova. Vilda protester - så nej.

Men efter en halvtimmes lek, eller nått, och nästan en timmes gungandes i vagnen somnade han. Lagom till att gubben skulle komma hem från jobber o ta över.

Jag fick några timmar själv iallafall. Sömn alltså. Och wow vilken skillnad! Livet känns ju betydligt lättare när man fått lite sammanhängande sömn. Du anar inte!