Idag är jag en trist typ.

Det har varit en sån där tråkig dag idag. Snön vräker ner, det är kallt och mitt humör har rymt.

Jo, det är fint med snö. Men inte nu. Kunde det inte behaga att komma när jag hade julfint här hemma behöver det inte komma alls. Just idag struntar jag blankt i om det är kul för barnen att det äntligen kommit "lite" snö. Desutom är det för kallt för lilla skrutten att vara ute längre stunder. Bara på den korta biten mellan bilen och ytterdörren hade han svårt att andas när det var dagishämtning och lämning. Inga promenader med barnvagnen alltså. Och jag som faktiskt hade tagit mig i kragen.

Fasen, man kan ju tro att det är PMS eller nått när inte ens fredagskänslan kickar in. Godis för helvete! Idag är det ju godisdags - men icke.

Med en bebis som håller en vaken eller rättare sagt väcker en var o varannan timme om nätterna är det lätt att inte känna den minsta glädje över sovmorgonen man fick. Den var ju inte precis i sovande tillstånd.

Några hela timmars ordentlig sömn skulle verkligen inte skada just nu. Eller en liten stund för mig själv, helt själv. Utan vare sig hund eller barn som pockar på uppmärksamheten. Uhh, det skulle vara skönt.

Fast jag tar nog hellre sömnen faktiskt.