Jag känner att jag kommit till ett symboliskt vägskäl med mitt bloggande. Antingen stannar jag här, tackar för mig och den här tiden. Eller så fortsätter jag, lägger bort allt vad cencurering heter och bara kör på.
Men vad väljer jag?
Att blotta sig på webben är inte direkt något jag kan säga är min grej men att lägga av... Jag gillar verkligen idén om att ha våra liv dokumenterade. Att mina söner kan gå tillbaka o kolla hur livet var för oss under dessa stressade småbarnsår.
Det är ett svårt val.
SvaraRaderaSå länge du inte skriver något som kan skada dina nära och kära på något sätt så kan det ju vara otroligt skoj att ha sitt liv nedtecknat.
Det är ju den moderna formen av dagbok..bara att den är publik..
Skulle aldrig skriva något som medvetet sårar någon annan.
SvaraRaderaDäremot kanske det i sånna fall skulle bli väldigt utlämnande av mig själv.
Nej, jag tror inte du skulle göra det, och absolut inte medvetet.
SvaraRaderaMen det är liksom ändå det som är risken.
Sen är ju alltid frågan hur utlämnande man vågar/ska/bör vara... Men det har jag inget bra svar på, det är nog väldigt individuellt.
Lycka till med vad du än väljer, jag läser iaf ofta det du skriver oc hjag tycker det är intressant att läsa hur andra lever.
Det är ju det. Och jag är helt klart kluven i frågan. Jag är väldigt öppen som person, speciellt när jag känner personerna, och skäms inte för sånt som många andra kan göra. Låter lite dumt, men de som känner mig väl vet hur jag menar.
SvaraRaderaOch jag älskar också att läsa om andras liv, speciellt de som är väldigt öppna. Som skriver om både sina rosendagar och skitdagar.
Det vore helt klar roligt om min lilla blogg kan bli ännu större om jag är mer öppen.