lördag 31 mars 2012

Beware my friends, beware!

För att göra en lång histora kort så upptäckte Samuel lite olika fel på sin nyligen inköpta bil. Fel som inte skulle funnits där om de kontrollerat bilen vid inköpet. Så vi ringde till försäljaren och kom överens om att de skulle kolla upp felen om vi kunde ta oss till Kalmar.

Igår var vi där.

Efter en snabb koll på bilen på deras parkering fick vi antingen välja på att få 3000 kronor eller göra ett återköp på bilen. Men eftersom vi inte va intresserade av ett återköp och felen säkerligen skulle kosta med än 3000 kronor att laga ville vi ha en annan lösning. Fi fan vilket härj det blev!

Direkt när vi upptäckte felen kontaktade vi KO (konsumentverket) för lite vägledning. Och en sak är säker, hade vi inte haft dem i ryggen som puschade oss och informerade oss om våra rättigheter hade vi aldrig vågat stå på oss så mot bilförsäljaren.

Visste ni till exempel att även om bilhandlaren säger att det är en månads garanti vid ett köp har du rätt att få fel åtgärdade (som du skulle informerats om vid köpet osv) inom sex månader. Efter sex månader ligger bevisbördan på dig för att bevisa att felet fanns där vid köpet.
Och bilhandlaren är skyldig att skicka med en varudeklaration på bilen vid köpet. Var noga med det pappret, för genom det kan du eventuellt bevisa att felet var dolt och du har rätt att få det åtgärdat.

Det var inte bara en gång jag fick höra att jag gick över gränsen, att försäljaren under sin över 20 år långa karriär aldrig varit med om något sånt här (ville ha skriftligt att bilen skulle lagas) och det nästan sjukaste jag hört från en verkstad - att vi skulle räkna med att begagnade bilar lagas med begagnade delar.

Ja, så blir det inte för oss nu. Nya delar för allt som behöver åtgärdas på ABS-systemet och hydraliken ska kontrolleras att inga läckage finns.

Jag vill inte lämna ut bilhandlaren som det är nu, men ska de jävlas mer med oss då vette fan om jag inte tänker göra det. För fy fan vad otrevlig hen var på slutet!

fredag 30 mars 2012

Hen hit och hen dit

Åh, vad jag vill skratta åt alla dessa motståndare till ordet hen. Vad är det egentligen de har emot ordet? Ja alltså, okej. Jag var inte så jäkla på när ordet först kom heller. Men jag fattade liksom inte hur det skulle användas. Och så jämförde jag hela tiden våran hen med engelskans hen.

Ja. Inte så smart. Men det gjorde jag. Och jag fattade inte.

Nu använder jag det i Mormors lilla kråka exempelvis. Funkar jättebra och barna bryr sig inte ett dugg om jag bytt ut hon i ramsan.
Och jag envisades med att kalla läkaren hen innan jag visste om det var en manlig eller kvinnlig läkare när Sebastian skulle dit för två veckor sedan. Samuel tyckte jag var knasig o sa han men HAHA, så fel han hade. Vi fick en kvinnlig läkare. *skadeglad javisst!*

Ojdå, jag känner att det här blev ett riktigt svammelinlägg. Skyller på sömn- o kaffebrist och ber att få återkomma med min poäng en annan dag. Eller när jag vaknat.

torsdag 29 mars 2012

Inte så liten längre

Jahopp, då var det dags att plocka fram nästa påse kläder från storebrorsan.. Storlek 62 är nu ett minne blott medan 68 precis är lagom.

Min lilla knubbis!

Finns det fin så finns det ful, hård kall fakta.

Jag tänker på det ibland, det här med att en säger "Vad du är FIN idag" till ett barn. Att en kanske inte ska säga just FIN utan kanske färgglad eller leksugen ut istället. Men jäklar vad svårt det är att lära en gammal hund sitta. Eller som Jennifer säger en gammal gubbe att knulla. Fast i mitt fall är det ju tant, äsch skit samma...

För om en säger att ett barn är fint idag måste det ju betyda att barnet är fult andra dagar. Ying o Yang, upp o ner, in o ut och allt det där. Ja, det är ju inte så en menar det fattar ju jag också. Jag är inte dum heller. Men barnet? Barn är verkligen inte dumma när det gäller sånt.

Självklart kommer barnet att sträva efter att få komplimanger och känna sig omtyckt. Vem gör inte det i småbarnsåldern liksom? Hört talas om det underbara och förskräckliga grupptrycket?

Och fortsätter vi vuxna att säga till barnen att de är fina i vissa sorts kläder kommer det att sätta normen för vad barnet vill ha på sig. Rosa och pluttinuttigt för flickor medan pojkarna väljer mörkare färger med häftiga tryck. Om jag ska dra alla över en kant.

Hampus i sina "tjej"byxor.
Jag försöker även tänka på samma sätt vad gäller teckningar och andra kreativa saker som Sebastian (och Hampus när han blir lite äldre) gör. Att inte bara säga "Vilken FIN teckning" utan att jag frågar om den. Finns det en historia bakom? Har traktorn ett hus? Var ska fågeln flyga? och så vidare.

Men jag vill inte ta bort ordet FIN. Nej, jag vill kunna använda ordet. Och det ska jag. Jag vill bara inte att min son ska sträva efter att vara FIN. Jag vill att han ska sträva efter att utveckla sig själv. Prova att göra den där extra krångliga figuren på pappret eller känna glädjen i att helt gå upp i leken (vad det än kan vara).

Jag är definitivt inte där jag vill vara än. Jag säger fortfarande FIN till honom och till andra barn på fel sätt. Men jag tänker. Och jag byter ut och avstår faktiskt många gånger att helt kommentera. För vem är jag att recensera andras barn?

onsdag 28 mars 2012

Märkligt fix idé det där, tycker du inte det?

Kolla på folk som kliver ur sina bilar. Hur många tar rakaste vägen till stället de ska efteråt och hur många går omvägen bakom bilen?

Jag chansar på att du ser fler som går bakom är går rätt fram. Varje gång jag gör likadant skrattar jag gott för mig själv, för hej! Ett gott skratt förlänger ju livet!!

"Det är O'boy och du får smaka sen!"

Sebastian är väldigt förtjust i sin O'boy på morgonen och vill gärna dela med sig av, hmm... erfarenheten.

Sebastian (till Hampus som ligger på golvet): Det här är O'boy. OOOO'boooooy. Det är gott. Nam nam. Det dricker man. O'boy. Du får smaka en annan dag. Sen.

Hampus (tittar på Sebastian som en liten kille i serietidningarna tittar på sin hjälte): Hrmpffsskkk öööööö

Jag ska mörda den där väckarklockan! MÖRDA!!

Fan. Känner mig sur.

Vaknade i helt fel del på cykeln.

tisdag 27 mars 2012

Jag har en pratkvarn till son, det är så jag får skavsår i öronen tamejtusan!

Sebastistian har ju börjat prata ordentligt nu, inte humbuggord utan riktiga ord. Han testar o smakar på alla nya ord vi säger, även svåra. Jag ser på honom hur tankarna i huvudet maler runt o hur han försöker forma läpparna om orden är försvåra.

Många gånger frågar jag honom rakt ut om han kan säga ett visst ord, när jag märker att han funderar på det. Ibland säger han det och ibland tittar han på mig, skrattar o säger nej. Skön snubbe det där!

En nackdel med att han ska testa orden, i vilka sammanhang de passar och så vidare, är att en lätt får skavsår i öronen. Hur sött det än är så är det väääldigt irriterande när ungen sitter i baksätet i bilen och upprepar två ord hela vägen till förskolan (15 minuter bort). Då gäller det att hålla god min. Inte det lättaste alla gånger, speciellt inte då jag efter halva tiden kollade i backspegeln o såg att han tittade så där oförstående på mig. Som bara han kan göra. När han har en fråga han vill få förklarad för sig.

Nej, jag lyckades inte luska ut vad det var han ville imorse. Två och den var orden han upprepade tills mina öron blödde.

Det bästa med att ha ett nyfiket och envist barn är att en vet att chansen att få klura ut det kommer igen.
Det värsta med att ha ett nyfiket och envist barn är att en vet att riskan för att tvingas klura ut det kommer igen.

Sånt här gör mig lycklig!


Bilderna är lånade från Lady Dahmers blogg. Jag var bara tvungen att visa och sprida vidare dessa ursköna bilder. De osar lek i alla dess former o JAG ÄLSKAR`T!

Klickar du på bilderna kommer du till Lady D's inlägg om leksakerna.

Men tro nu inte att vi hånflinar åt matskrytet, vi är bara jäkligt bortskämda i våran lilla hörna

Både jag o äldste herrn i huset brukar flina ganska gott åt (med?) folk på FB som gång på gång lägger upp statusar där det "skryts" om vad som serverats för dagen. I matväg.

Som att det är ekologiskt, vilt eller på något annat sätt extra fint. Jo, det är i princip alltid i köttväg också. I våran familj är det nämligen tvärtom. Det känns extra lyxigt när vi äter köpkött. Alltså kött som Samuel varken varit med o styckat eller malt. Som falukorv.

Nu är ju visserligen falukorv en av Sebastians favoriter, olagade. Så det har vi ju lite då o då. Men skinkstek, det är lyxmat för oss. Jajamen. Vanlig jäkla enkel skinkstek.

Häromdagen var jag alltså bara tvungen, på FB, skryta lite över våran middag.


Jag undrade smått hur många som skulle fatta skämtet, ironin i det hela. Öhm... Inte så många som jag trodde. Fick några tummar och enstaka kommentarer om att falukorv är gott. Men inte mer.

Haha! Måste testa sen nån gång hur många tummar jag får när jag skriver dit våran vardagsmat.

Som igår - tacos på älg-/sötgrisfärs. Inget köpkött här inte!

söndag 25 mars 2012

Inte bara småfåglar i nätet!

Idag önskar jag mig...

När jag vaknade upp idag (eller blev väckt av Samuel som kom in med en glad o hungrig Hampus) kände jag mig allt annat än pigg. Fy fasen säger jag bara.

När Hampus kinkade ihop en stund senare kände jag att jag VERKLIGEN behöver komma bort en stund. Få vara Angelica. Inte mamma. Så det önskar jag mig idag.

En stund för mig själv.

Miljöskadad som jag är tänkte jag direkt att barnloppisen i Påskallavik vore toppen. Men. Jag vill ju ha en stund för mig, inte för barnen.

Så nu går jag in helhjärtat för att göra vårfint istället. Köpte minipåskliljor igår som ska planteras. Ett påskarrangemang blir det också.

Ja, så får dagen bli. Pracka på gubben ungarna och pyssla själv o gå in i min egna lilla värld.

lördag 24 mars 2012

Jaja, vi njuter! Vem har sagt att vi inte gör det?!

Hampus sovvanor är inte direkt av det värsta slaget. Men de är väääldigt knasiga. Och speciellt nu när han är, och har varit, förkyld.

Hans goda vana är att somna runt 19-20 för natten. Hans lite mindre goda vana är att han nu senaste veckan endast sovit den tiden när vi gungat honom i vagnen.

En annan god vana (eller han har vett nog kan jag ju säga) är att han somnar direkt efter att han ätit på natten. Den lite mindra goda vanan är att han efter sitt långa pass (då vid 19-20 till 23-00) vaknar varannan timme och vill äta. Eller snutta.

Så med all den här sömnen som vi föräldrar får (inte) känns det jävligt provocerande när folk säger Njut av småbarnstiden, den kommer aldrig tillbaka. No shit!!

Såklart vi njuter, men sömnbristen tänker jag då blanka fan inte njuta av!

fredag 23 mars 2012

Okej, vem mörda getingen?

Du ska få en blomma eller åtminstone en trasig kaffebryggare!

Jodå serru! Nu är våren här.

För nu har jag slagit ihjäl en geting.

Igår.

Och tydligen gör de tvärtemot vad spindlar gör. Så nån som killed dagens geting? Så vi får fint väder imorgon med?

torsdag 22 mars 2012

Sjukstuga för den allra minsta


Min lilla parvel är inte pigg alls. Febern håller sig borta med hot. Men snoret lyssnar tydligen inte på mammahot.

Stackaren!

Äntligen vilar han själv. Vägrat lämna sin trygga vrå (gnaga på.min axel alt trycka upp huvudet mot min hals eller kind. Sån där go omjagbarakundeskullejagkrypainunderskinnet-gos) hos mig. Fatta vilket företag det blir när toabesöket hägrar. Skam den som ger sig, säger jag bara!

Eller själv föresten... Ja, jag får ju stå o gunga på vagnen. Men det kanske gills som själv ändå?

Nämde jag föresten att även jag vaknade upp med halsont och ett huvud stort som Globen?

Åh, jag blir tokig på min dammsugare. Eller snabeldrake som jag även hört den kallas.

Morr.

Egentligen är den väl bra förutom att den skrämmet skiten ur Sebastian pga det vrålhöga ljudet, den suger typ inte alls längre, den är stor o otymplig. Speciellt om jag vill bära upp den till övervåningen.

Tror faktiskt att jag ska unna mig en ny, fin och TYST dammsugare lagom till skattepengarna. Jag menar, om det nu nödvändigtvis måste gå sönder saker lagom tills dess. Då kan jag faktiskt bidra med den. Om den inte är villig själv då alltså.

tisdag 20 mars 2012

Befolka landsbygden skriker de. Och vi som bor utanför en stad eller ett samhälle ropar snabbt JA!

Jag undrar just hur de tänker, de där politikerna som vill höja bensin- och dieselskatten. Det är liksom inte nog med att priserna höjts till följd av läget i Iran och andra händelser verkar det som.

Men jag fattar verkligen inte. En del ministrar vill få ut folket på landet. Befolka landsbygden skriker de. Och vi som bor utanför en stad eller ett samhälle ropar snabbt JA! För det innebär i praktiken också förbättringar för oss. Bättre kollektivtrafik och sånt.

Och inte nog med att andra skriker att alla ska cykla till jobbet, de skriker också om att en inte får tacka nej till jobb som har ett pendlingsavstånd på tre timmar per dag. För där går tydligen en gräns. Desutom får vi inte lämna våra barn på förskolan hela dagarna om vi ska räknas som ansvarsfulla och närvarande föräldrar.

Jag får det liksom inte att gå ihop. Även utan barn är det svårt att få ihop den ekvationen.

Ska det höjas ytterligare på ena fronten (bensinpriset) så måste det även höjas på den andra fronten (skatteåterbäringen bland annat). Annars har vi som bor utanför inte en chans att kunna bo kvar.

Men flytta då...  Nej, varför det? Varför ska jag straffas för att jag valt att befolka landsbygden precis som det hojtats om så länge? Och vart ska jag flytta? För innåt närmaste stad räcker inte. Inte ens in till närmaste större stad.

Ska alla bo i de allra största städerna i Sverige? Är det så framtiden ser ut?



Sorry, har inte tid med er just nu...

... måste ta hand om en förkyld bebis och en hostande unge.

måndag 19 mars 2012

Säger jag storhandling så menat jag STORhandling

Fast det bästa av allt är filmen. (fnissar som en liten tonåring)

Felicia försvann av Felicia Feldt

Ja alltså... Nu har jag läst ut den där omtalade boken om Felicia och hennes uppväxt med sin något rubbade mamma.
Bild lånad från adlibris.se

Men nej, jag kan inte direkt säga att den var bra. Den hoppar i tiden, hon skriver endast några menigar om en viss händelse utan att ens förklara själva händelsen. Nej nej.

Jag har efter åtskilliga självbiografiska böcker skrivna av huvudpersonen själv utan någon som helst synlig hjälp från en kunnig författare - tröttnat på dem. De är oftast tjatiga, osammanhängande och svåra att få ett bra läsarflyt i dem.

Och det är synd. För de visar också oftast upp en väldigt intressant handling bakom allt trams.

Synd.

Nejmen med två hostande unggärsar är det väl bara att börja dagen då?

lördag 17 mars 2012

Skillnaden mellan att ha barn och inte ha barn

Idag ska vi iväg på dop. Sandras fina, fina A ska döpas. Hon är född två dagar innan Hampus. Snacka om tajming av oss två!

Före barnens tid hade vi börjat göra oss iordning kanske en timme eller två innan vi behövt åka. Och suttit och väntat av tiden i slutet för att inte komma en halvtimme innan utsatt tid.

Efter barnen tar det minst en hel dags planering innan det ens är dags att börja göra oss iordning. Åka när? Lunch innan? Sovtider? Matsäck på vägen? Planera hemfärden och så vidare...

Tanken är att vi ska åka senast tolv idag för att hinna. Och vi började sanera oss vid åtta eller nio tror jag. Hur långt vi hunnit?

Äcsh! Allt är relativt.

fredag 16 mars 2012

onsdag 14 mars 2012

Note to self

Lämplig klädsel för smakportioner är;

- Inga alls.
- Om absolut nödvändigt med kläder, använd badlakan.

//kladdig

Jaha! Så nu passar det att sova!?

Att sova är överskattat!

Helt klart bättre att känna sig överkörd av en ångvält o sen bajsad på av en mås. Mycket bättre. Lovar.

Vi kan byta så att du också får uppleva den här magiska känslan som uppstår av att max ha sovit 2x2 timmar/natt i (räknar i huvudet, går ovanligt segt) två veckor? En och en halv vecka?

tisdag 13 mars 2012

Me happy!!

Paket till mig. BARA till mig!

Satsa stort eller nöja sig?

Jag har med vissa vänner diskuterat det här med bröstförstoringar, ända sen unga år. En del är för och en del är emot. Ungefär som med opera - antingen älskar man det eller så hatar man det.

Och nu på sista tiden har det ju varit en hel del om ilägg på olika nyheter. Siliconilägg som spruckit, mottagningar som vägrar ersätta felaktiga ilägg and the list can go on. Helt naturligt har många tankar dykt upp i huvudet på en nu.

Innan barnen kom sa jag att jag ska minsann skaffa ilägg när jag är klar med barnafödandet! Nu är jag inte så säkert. Inte på grund av de nyheter som dykt upp utan att jag fått lite mer information. Jag visste faktiskt inte att iläggen har ett "bäst före-datum". Att en måste göra om alltihop efter en tid. Med en viss sorts ilägg, tror jag.

Efter förra amningsperioden märkte jag inte så jättestor skillnad. Före och efter amning alltså. Visst, utfyllnaden är ju inte lika fast som innan jag blev gravid och lite mer hud fanns ju som skulle kunnats fyllts ut. Denna gång lär jag märka betydligt större skillnad. Från att ha gått från en B-kupa till D/DD-kupa och sen ska gå tillbaka till B (förhoppningsvis). Ja, det lär märkas denna gång.

Men att ta steget att fylla ut. Nja, njoo... Nej, jag är faktiskt mer inne på att OM jag verkligen inte trivs med min nya tuttform så är ett annat typ av ingrepp närmare till hands. Att trycka ihop det jag har och ta bort överflödig hud. Heter det bröstförminskning? Brösthudsförminskning?

Meeeen, det är ju inte dags än på ett tag. Först o främst ska jag kanske sluta amma Hampus o se vad som faktiskt händer. Och sen kan det ju faktiskt bli en unge till. Kan. Ska bara övertala gubben först.

Nu är dopet nära

Vi har valt (och väljer denna gång också) att döpa våra barn. Jag kan inte riktigt säga att det är för att vi är särskillt religösa eller så. Det är mer (för min del alltså) en fin tradition som jag vill ska leva vidare. Just det där att man firar ett nytt barn.

Jaja, jag vet att en namngivninscermoni är minst lika fin. Men jag vill döpa mina barn av samma anledning som jag valde att skaffa barn efter att jag blev gift. Tradition och en fin gest.

Nu är alla dopkorten skickade. Åh, vad jag längtat att få visa de fina korten. Jag ville inte förstöra överraskningen för de inbjudna, men nu vet jag att alla fått dem.

Hampus fot, dopkortet.

Jag valde att göra dopkort själv. Kollade runt lite på färdigskrivna, men hittade liksom ingen som föll mig i smaken. Desutom hade min syster gjort mig så sugen på fixa korten själv. Hon skickade ett MMS på ett jättefin egengjort dopkort i form av en dopklänning. Va!? Fatta, hur läckert det var! Men sån klipp- o klistratid har jag inte längre. Tråkigt nog.

Samuel stod med Hampus i famnen, jag målade honom under foten (Hampus alltså, inte Samuel. Och då upptäckte vi att Hampus är kittlig under fötterna.) och sen stampade vi loss på små pappersark. Såååå sjukt nöjd! Vi gjorde korten samma morgon som vi gjorde våran familjetavla.

I april blir dopet av. Så nu när första delen är gjord; inbjudningar och lokal bokad, ska vi bara komma på ett tema till dopet. Borde bli lite lättare att ordna ett dop om man följer ett visst tema tänker jag.
Jag har förträngt hur vi gjorde förra gången.

måndag 12 mars 2012

Ursäkta mig men..

... hur länge kan en unge maratonamma på nätterna egentligen?

En aning knäckt just nu. I både huvud o rygg.

söndag 11 mars 2012

Mannens fördelar med amning?

Jo, innan Hampus kom kunde jag knäppa koftan med en betydligt mindre glipa mellan knapparna.

Min hämnd? För hämnd måste jag ju ha, eller hur!?

Hehe... Hands off! Se men ICKE röra.

En småbarnsförälders kännetecken...

...hittar du på en tråd på Familjeliv.se.

Började räkna efter på vad jag kände igen mig på. Massor. Helt klart massor.

" När du häller vällingpulver i kaffebryggaren "

" När du står o vaggar mjölken till sömns på Ica "

" När du anser att du är ren när din tröja bara har EN kräksfläck på sig "

Och så vidare... Ja, jag säger bara läs, skratta o känn dig verkligen inte ensam om dina knasigheter som småbarnsförälder.

Ibland hjälper det att klaga lite alltså.

Som med Hampus bajseri. Nästan direkt (i min värld, kanske handlade om några timmar) efter att jag publicerade förra inlägget så satte han igång tryckeriet. I stora mängder.

Äntligen!

Efter de två gångerna har han visserligen inte leverat men det kanske det blir nu. Om jag gnäller lite igen menar jag.

Ringde föresten till BVC o våran helt underbara sköterska för att få lite tips om hur vi skulle hjälpa honom. Febertermometer i rumpan var en av grejerna. Fast det fungerade ju inte den här gången.
Men jag fick ett till tips. Lyfta benen och trycka på mellangården, så han känner vilka muskler han ska ta i med.

Inte testat än. Han bajsade ju. Men nån som har?

fredag 9 mars 2012

Alvedon - the best da butt can get!

Lilla Hampus har fått för sig att inte bajsa ordentligt, alltså så som han gjorde förut. Nu ska han liksom spara det till speciella tillfällen. Fattar inte varför. Han får ju ont i magen av att hålla sig, ändå så envisas han med det.

Suck!

Det har hållt på i nån vecka nu att han väljer sina bajsstunder med märklig omsorg. Och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom på traven, för att få tillbaka sin vanliga rytm. Den som gör att han inte blir tokgrinig om kvällarna.

Termometer i rumpan fungerar inte. Alvedon däremot fungerade lite för bra. Men jag tror ju inte att det är särskillt nyttigt att proppa ungen full med alvedon bara för att han ska kunna skita ut dem.

Messmör? Är han för liten för det? Han har ju inte fått smaka nått annat än bröstmjölk än. Fyra månaderssträcket är nära, men inte passerad.

onsdag 7 mars 2012

Ja, det är fan synd om mig just nu!

Att kvinnor har hormoner i bergodalbana när en är gravid är ju känt och helt okej. Det hör liksom till. Men att de där jäkla hormonerna ska ställa till det för en EFTER graviditeten hade jag förträngt.

Eller var det inte så här illa förra gången?

Ni kommer ihåg min lista från imorse, vad jag skulle göra. Jodå, jag hann med det. På bekostnad av mig själv. Nu är jag ett vrak.

Tänkte att jag skulle passa på när jag ändå var i stan o handla på Maxi. Det skulle jag undvikit.
Tänkte vara smidig o göra det lätt för oss till lunchen idag och köpa hem McD. Det skulle jag aldrig gjort.

För det första kom jag mitt i lunchruschen i varenda korsning till Maxi. Men det var lugnt, jag hade gott om tid. För det andra har de möblerat om på Maxi så att man inte hittar ett skvatt där nu ett tag framöver. Fortfarande lugnt.
Och för det tredje glömmer personalen på McD att packa ner halva min beställning. Vilket jag inte upptäcker förens jag kom ut på E22an. Inte så lugnt längre. Börjar nästan gråta i bilen mitt bland alla hungerkänslor och hormonsvallningar. Väl tillbaka på McD får jag resten av beställningen. Inget ursäkta eller nått. Bara ät o se nöjd ut ungefär.

Så jag gör det enda vettiga - tjuter i bilen medan jag tuggar i mig en cheeseburgare på vägen hem. Nu vill jag gå o dra nått gammalt över mig o börja om dagen på ett ännu bättre sätt.

Dagen idag..

.. planeras som så..

- Babysimmöte med tillhörande badbyxeköp
- Babymassage
- Lite inhandling

Sen hinner jag nog inte så mycker än att gå o lägga mig. Inte många saker, men roliga!

Tjohej!

tisdag 6 mars 2012

Nämen en liten karamell vore väl gott?

Städar hemma, bland annat hivades karameller som vi fått i en korg. Med denna "lilla" invånare!

Mums liksom...

"Honom ska vi ha!"

Familjen Annorlunda alltså. Ett riktigt feel good program enligt mig. Har du inte sett det, kolla in det på TV4Play.

En av familjerna har en så fin tavla bakom sig när de intervjuas. Tanken första gången när jag såg den var "EN SÅN VILL JAG HA!!" Sagt o gjort, i helgen lyckades jag få till både det ena pysslet efter det andra. Resultatet...


Hampus var inte riktigt med på att göra ett handavtryck än. Så nästa tavla kanske blir med enbart fotavtryck.

måndag 5 mars 2012

Varför Nenna?

Jag är en sån där person som aldrig hade smeknamn när jag växte upp. Ja, alltså normala smeknamn. Öknamn hade jag en del.

Nej nej, jag klagar inte på barnen (för vi var ju faktiskt barn allihopa just då). Det var bara ett konstaterande. Jag hade inga smeknamn, punkt slut.

Me, myself and I - på gymnasiet. För en sisådär hundra år sedan.
Fören jag kom till gymnasiet. Jag sa ju att jag valde att gå gymnasium på annan ort. Där träffade jag Emelie och S. (Jaja, jag vet att jag sa att jag skulle vara öppen. Men jag faktiskt inte frågat om jag får skriva ut hennes namn. Ni får nöja er med S.)

Och om jag kommer ihåg det hela rätt så satt vi tre, som vanligt, i cafeterian och tjattrade om nått då det helt plötsligt skulle pratas om smeknamn. Emelie hade en gammal vän/bekant/skolkamrat/ellernåttsåntdär som hade kallats Nenna och tyckte att det passade till mitt namn också.

Jag har ju liksom inget sånt namn som man bara kapar o huxflux har ett smeknamn dykt på en.

Där o då, bestämdes det att jag skulle kallas Nenna. Sen var vi tre kanske inte så noga med det ändå. Men det har hängt kvar. Jag gillar namnet och väljer alltid, om det går, att kalla mig det i webbsammanhang. Oftast blir det numera Nenna-B. Där B-et är från mitt efternamn.

Min storasyster kallar mig alltid Nenna, hon är faktiskt den enda som fortfarande säger det till mig. Så det tar en stund innan jag fattar och lyssnar på det tilltalet. Haha! Det har hänt några gånger att hon ropat på mig/stått brevid mig o sagt det utan att jag lyssnat.

Vi gungar, vi gungar, vi gungar, vi guungaaaar...

Åhå, vad gör jag idag då? Jo, jag gungar på en vagn. För den lilla, lilla människan i huset har fått för sig att han bara kan sova om vagnen rör på sig.

På ett speciellt sätt.

Vad lär de barnen på dagis egentligen?

Jaha! Nu har ungen lärt sig att spottas med.

Kul... Och hur tacklar en detta på bästa o effektivaste sättet?

lördag 3 mars 2012

Hur "botar" en mörkrädsla?

Jag tror att jag har överfört min rädsla för mörker till Sebastian. Shit! Under några veckor har han velat somna med två nattlampor.

Han har en nattlampa, ett sånt där spöke från IKEA, och en bordslampa. Det är bordslampan han kräver ska vara tänd när det är läggdags.

Visserligen går han med på att jag släcker den när jag går o lägger mig. Men ändå. Det är ju skittråkigt att jag "smittat" honom med det där.

Jag har varit så jäkla noga med att inte visa att jag är mörkrädd. Fan, till o med Orux har känt av det o inte varit lika vaktig när vi varit själva när det varit mörkt.

Han blev rädd i vintras vid ett strömavbrott. Sån panik. Usch! Det är inte många gånger som jag sett honom så rädd. Det tog lång tid att trösta honom och få honom att våga leka/vara själv i ett annat rum igen.

Hur "botar" en mörkrädsla?

fredag 2 mars 2012

Wanna some milk?

Ikväll har jag varit en tvättäkta kaffetant på Ishultsrevyn. I slutet av min kaffetantsperiod började jag känna de där stickningarna i brösten.

Nu har jag äntligen kommit hem o kunnat pumpa ur. Och vad händer? Flaskhelvetet tar slut!!

Fan.

Den nya parfymen...

... bebisfotsvett. Lovely!

torsdag 1 mars 2012

En sån där föräldragrej till...

... eller föresten. "Föräldragrej"? Det är snarare en sån där bebisgrej. Iallafall.

Har ni någonsin sett en alvedonbajstorped?

För det har jag. Tre gånger. Det är nästan så att man kan tro att Hampus vill säga oss nått. Som att han vill ha panodil istället.

Touchdown!

Wohoo! Äntligen lite bajsleverans!

Då slipper jag bli döv på andra örat också.

//glad

En sån där föräldragrej...

... är att man vissa dagar längtar efter lite bajskatastrofer.
 
Som att det faktiskt bajsas.
 
//döv på ena örat efter att ha bärt en grinig bebis halva dagen. Måtte bajskatastrofen snart inträffa!

Vem är jag?

Jo, som ett litet led i det här med min nya öppenhet kan jag ju börja med att presentera mig. Mer rätt än så kan det väl inte vara va?

Jag heter Angelica, är född 1984 och är med andra ord precis lagom många år. När jag växte upp, i en mindre (mellanstor?) ort, bestämde jag mig tidigt för att jag skulle flytta långt hemifrån. Minst ett landskap från hemorten. Helst utomlands. Jag skulle iallafall plugga utomlands. Öhm, jag kom en sisidär två mil från hemorten och har aldrig pluggat utomlands. Så vart det med det, men jag trivs. Och skulle inte vilja byta bort något i mitt liv.

Egypten -08
Jag kände mig aldrig riktigt hemma när jag växte upp. Med kompisar. Var något av en outsider. Ett bra mobbningsobjekt enligt vissa och ett bra ignoreringsobjekt enligt andra. Ett ämne jag säkert kommer att nämna många gånger. Mobbning är ett av de ämnen som väcker starkast känslor i mig. Ren, skär hat. Det var en av.., nej faktiskt den enda anledningen till att jag ville så långt hemifrån som möjligt. Så tidigt som möjligt.

En del har frågat mig varför jag valde att gå gymnasium på en annan ort. För att få börja om. För att slippa höra att jag tjöt när jag gick i förskolan och för att få utveckla mig själv.

Mitt livs kärlek mötte jag när jag var 14-15 år. Still going strong. Kan man väl säga, så här efter husköp, giftemål och två barn ihop.

När jag ser tillbaka slås jag faktiskt av hur många det har varit som haft åsikter om mitt liv och vem jag är. I småskolan var det utseende och popularitet som det naggades på och i högstadiet byggdes det på med vem jag var tillsammans med och hur väl vi skulle lyckas i livet - ihop.

Mina barn heter Sebastian (född -09) och Hampus (född -11). Och jag har desutom en hund som heter Orux (född - fan, måste tänka... 05?).

Orux är en Svensk vit älghund.

Så vad finns det mer att berätta om som handlar om vem jag är och inte vad jag gör...? Äsch, jag kommer säkert på något så fort jag tryckt på Publicera-knappen.