Är det så här det känns alltså?

Inatt var första natten som Samuel kunde ta Hampus ÖVER ett av nattmålen. Förstår ni hur stort det är!?

Att Sebastian hade värsta mardrömmen som inte riktigt ville gå över på två timmar (kändes sjukt jobbigt igår kväll, för jag hann precis somna till när han började vråla igen) känns som ingenting nu på morgonen. Jag har fått sova!! I mer än två timmar i stöten också!

Olalaaaa! Nu inväntar jag bara en liten lägesrapport om hur Samuels natt kändes. Om han är villig att göra om det och så. Typ snart...