söndag 15 april 2012

Idag är en sån dag. När jag helst av allt skulle vilja rymma en dag och bara vara, ta hand om mig, umgås med mina vänner och dricka mitt kaffe v a r m t.

Det finns en klar nackdel med att bo som vi gör och vara föräldraledig. Inte bara kombinatonen av de två sakerna utan även var och en för sig.

Jag älskar att jobba. Jag gillar verligen att ha en arbetsplats att åka till och bara jobba. Jag gillade det förut men nu älskar jag det. Varför? Jo, jag får vara mig själv. Äta själv, dricka mitt kaffe/te varmt och gå på toa när jag behöver det och utan minst en unge i knät.

Missförstå mig rätt här, jag älskar att vara föräldraledig och spendera tid med min barn! Annars hade jag ju aldrig valt att Sebastian skulle få ett syskon. Han börjar ju bli så självständig nu att jag faktiskt kan hänga tvätt utan att behöva underhålla honom samtidigt.

Men jag har inga fritidsintressen som tar mig iväg från familjen på naturligt sätt. Vilket gör att jag går här och vankar hemma. Pillar med lite olika saker och projekt. Utflykter måste nästan alltid planeras innan numera så de är inte supermånga.

Och det gör att jag bli sååå le på att gå hemma. Idag är en sån dag. När jag helst av allt skulle vilja rymma en dag och bara vara, ta hand om mig, umgås med mina vänner och dricka mitt kaffe v a r m t.

Att vi bor som vi gör gör ju att de där jag hade bara vägarna förbi-fikastunderna, eller för all del pratstunderna vid staketet, inte finns. Lite trist när en går hemma så här. Väldigt skönt när även jag jobbade. Allt har sina för- och nackdelar. Synd bara att jag känner mig så förbannat negativ till det mesta, just nu. För sån här är jag inte! Fråga vem som helst av mina vänner, visst klagar jag som alla andra gör med sån här negativ stämning rent allmänt - Nej.

Jag måste verkligen komma igång med nånting - träning, scraping, samla in kottar från skogen. Vad som helst. Det är tur att sommaren är på gång och det blir ljusare om kvällarna. Vad mycket lättare det är att hitta på saker när det är ljust ute. Lustigt egentligen. Men det känns precis som att en får lite extra tid på dygnet under sommarhalvåret.

Idag skulle det föresten ha varit treårskalas för Sebastian med allt möjligt folk. Kanske därför jag känner mig så nedstämd. Hade verkligen sett fram emot helgens alla bravader. Till och med disken.

4 kommentarer:

  1. Jag har samma upplevelse. Och då har jag ändå nära grannar och inte särskilt långt till andra föräldralediga mammor (blir 1-2 träffar varje vecka oftast). Jag har inte heller något intresse som tar mig hemifrån, medan makens samtliga intressen (hur många? många!) alla tar honom hemifrån. Undrar just om han planerade det så... ;-) Började ju träna ett tag men nu har jag inte kommit iväg på en månad. :-S Och nu är jag sjuk så denna veckan blir det väl inget heller. Typiskt. Gnäll gnäll.

    SvaraRadera
  2. Det är skönt att höra att jag inte är ensam om att känna så!! För så fort man går till ÖF eller nått annat forum så är allt så väldigt rosaskimmrande. Och jag är liksom ingen sån person. Har jag en dålig dag så har jag och har jag en bra så har jag.

    Jag låter aldrig min vardag låta bättre än vad den är för att skryta så som jag känner andra föräldrar, på sånna ställen, ibland gör. Den egenskapen gör att jag ibland (oftast) känner mig väldigt ensam om att känna så här.

    SvaraRadera
  3. Jag gör inte heller så, bättrar aldrig på sanningen. Har du läst bloggen Inga konstigheter? De sätter ord på allt det där som många säkert känner, men sällan pratar om.
    http://hormonerhemorrojder.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamen! Följer dem stenhårt. Önskar lite grann att jag också kunde beskriva tråkiga situationer så som dom gör. Hade varit roligt! :-D

      Radera