" ...hon gjorde allt jobb.. och han rasa mentalt?????? O.o jösses vilket klent psyke.... "

Men nu blir jag faktiskt lite förbannad, må hända att min inre PMS-kossa spär på det hela också, men nu tycker jag faktiskt att vi ska sluta upp med Minpappaärmycketstarkare-fasoner. Det varken GÅR eller SKA GÅ att jämföra smärtor och upplevelser mot varandra. Hur många gånger behöver det påpekas innan det fastnar i huvudet på folk?

Vi använder inte hela våran hjärnkapacitet sägs det, så vem kan säga vem som påverkas av vad och hur mycket??

Att bli förälder är omvälvande för BÅDA föräldrarna, inte bara den som trycker ut ungen. Jajajaaa, pressen är större för mamman kanske någon hävdar, för att det är en ren smärtgrej som hon måste gå igenom. Och ja, det kan jag hålla med om. MEN...

Jag skulle inte vilja byta plats för fem öre! Att bara stå brevid och se den man älskar ha ont och inte kunna göra något för att lindra? Nej tack!!

Det hojtas från en kvinna i kommentarerna i artikeln att hon minsan klarat av två förlossningar utan bedövning och utan att drabbas av förlossningsdepression. Jomen, grattis då för fan!

" ...hon gjorde allt jobb.. och han rasa mentalt?????? O.o jösses vilket klent psyke.... "

Det handlar inte om att ha ett "klent psyke" när man drabbas av den där skiten. Varför inte ge sig på de kvinnor som blir hysteriska av smärtan under förlossningen också? Jag menar, klarade hon det utan bedövning gör väl alla det? Morr.

Jag tycker att det är jävligt starkt av personer (inte han eller hon, märk det nu) som kan och vågar erkänna sina fel, brister, att de mår dåligt och vågar ta emot hjälp. Det är fasen ett stort steg att våga be om och ta emot hjälp.