torsdag 5 juli 2012

Trots mycket mammasniff går det bra nu

Började jobba i måndags. Över sommaren bara. Men det blev en rejäl klocka om att jag snart måste börja jobba på allvar.

Och det känns både bra och mindre bra. Inte för att jag inte gillar att jobba - jag älskar att jobba!! Jag är den där typen som hellre vill ha för mycket att göra än för lite. Men det känns ändå mindre bra att inte vara hemma.

Det är lustigt, jag har verkligen kämpat för att inte göra den sortens skillnad på barnen men Hampus är verkligen våran lilla bebis. När Sebastian var i samma ålder kommer jag ihåg att jag tyckte han var så stor. Med Hampus är det tvärtom. Säkert jämför jag dem i nuet för mycket.

Jag började jobba när Sebastian var runt året, halvtid, och gubben gick ner till halvtid också. Det kändes riktigt bra, jag var så le på att vara hemma (efter att ha blivit nästintill insöad hela vintern) att jag tror att jag skulle kunnat jobba mer än heltid då utan att få dåligt samvete. Nu är Hampus straxt över halvåret och han är sååå mammig.

Tar jag ett steg bakåt är det riktigt bra att Hampus får mer tid med sin pappa just nu så att han blir lika trygg hos honom som hos mig. Men det är svårt när det bara är jag som duger på kvällen. När han borrar in sig i min armhåla vid läggning och vill sova så nära mig att jag fått lägga honom på mitt täcke istället för i hans säng.

Var det för tidigt att börja jobba ändå?

Nej, trots mycket mammasniff går det bra nu. Hampus och Sebastian får extratid med sin pappa (inte för att de inte får tid ihop annars utan för att han jobbar i vanliga fall) och jag får chansen att ladda batterierna när jag åker hemifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar