tisdag 30 oktober 2012

Men jag har en mycket bättre idé, som till och med killarna kan få veta!

Förlåt, men ÅH! Vad störd jag blir på alla dessa kedjebrev på Facebook, som bara får skickas mellan snippkönet förstås, där jag ska säga vilken färg jag har på trosorna, min födelsedag eller om jag är gift eller har "ett kompicerat förhållande". Vilket förhållande är för övrigt inte kompicerat emellanåt?

Det finns alltid två röda trådar i kedjebreven också, de kommer nästan uteslutande i oktober varje år och "killarna får självklart inget veta". Jaha, och varför inte då kan en ju undra. Speciellt när själva syftet med att flasha upp vilken trosfärg jag har för dagen är för att göra fler uppmärksammade på att oktober är den rosa månaden - bröstcancerföreningen kör sitt stora rejs då. Eller rättare sagt. Det är extra stort fokus på det rosa bandet och bröstcancerföreningen just då.

Men jag har en så otroligt mycket bättre idé, som vare sig är könskränkande eller mejlbombsirriterande - skänk pengar direkt till forskningen. Och jag säger faktiskt inte ens vilken forskning för de är alla lika viktiga. All forskning inom hälsa och vård är viktig - HIV, cancer, hjärt- och lungsjukdomar. Det kvittar.

Bröstcancerfondens uppgifter är:

PG: 90 05 91-9
BG: 900 5919

Barncancerfondens uppgifter är:

PG: 90 20 90-0
BG: 902 0900

Hjärt- och lungfondens uppgifter är:

PG: 90 91 92-7
BG: 909 1927

Varje bidrag, stort som smått, gör skillnad!

måndag 29 oktober 2012

Ibland ska en kanske bara lita på receptet? But..

..what's the fun in that??

Som när en bakat ut knappa hälften av brödbullarna som står på receptet och ojar sig över hur små de där bullarna måste bli om en följde det.

Öhm, normalstora kanske?

Om det börjar brinna, då kommer brandbilen!

I lördags.

Sebastian: Mamma, kommer brandbilen om det brinner?

Jag: Ja, då kommer brandbilen.

Sebastian: Men brandbilen kom inte igår när det brann.

Jag: Brann det igår? Var?

Sebastian: Pappa gjorde så att det brann i pannan, SEN STÄNGDE HAN DÖRREN OCH GICK!

Jag: Ja, du menar så. Om det brinner i pannan så att vi kan stänga luckan så kommer inte brandbilen. Men om det brinner någonstans där det inte ska brinna, som att vi glömt att släcka ett ljus, då kommer brandbilen.

Sebastian: Jag vill att brandbilen ska komma.

Jag: Mm, du tycker om lamporna det vet jag. Men istället för att något ska brinna här hemma så att de kommer kan väl vi åka till brandbilarna igen?

Sebastian (efter lite funderande): Okej, vi åker till brandbilarna.


Puh... Slapp branden den här gången också.

söndag 28 oktober 2012

Min nya jaglyssnarihjälmig låt

 

Nån mer än jag som hör likheter med Nickleback?

När liten vill bli mindre och använder mig som napp igen...

...fast jag tycker nog att han kunde ha förvarnat. Så attjag slapp bli blöt.

En helt vanlig morgon

Förutom att klockan kommer lura skiten ur oss alla idag så startade dagen precis som vanligt. Barnen vaknar och väcker sina urtrötta föräldrar och sen är det mysstunder framför någon film eller barnprogram.

Hampus går runt och visar saker han hittar "titt" och "" är poppis ord just ju. När han är klar med det försöker han sno Sebastians frukost, det är alltid ett tecken på att 1, vi inte hunnit så långt i morgon rutinerna att frukosten är framdukad för oss andra eller 2, vårat matvrak till minsta son alltid försöker sno mat för andra.

När Hampus tiggde till sig min macka...
Föresten anar jag ett släktdrag med han bror där, som nästan helt untan undantag lurar på sig andras fika/mat när vi är på stranden. Jag vågar inte helt säga vem de ärvt den egenskapen av, men Samuel var nog minsann liiite rundare än mig i bebisåldern. Ja, så då borde det väl vara han?

Snart så börjar den rastlösa rutinen, när föräldrarna fortfarande vill gå och lägga sig men barnen vill leka hoppborg med oss. Det eller blåsa fisar på magarna.

Då är det bra att ha en plan! Kunna avleda de hoppborgssuktande ögonen med ett "Vi går ut och leker" eller "Ska vi baka?" Det lutar åt det senare idag.



Bara för att klargöra så är vi nu inne i fasen att Hampus snor Sebastians mat. En överlycklig Hampus kom nyss förbi och visade upp sitt stöldgods innan han tryckte in det i munnen. Så...

Dags att duka fram frukosten!

lördag 27 oktober 2012

Det här med jobbet då'rå

Jag har ju jobbat några veckor nu och har fått in en skapligt bra rutin. Vet hur många mackor jag behöver ha med mig och sånt. Och med bara några få snedsteg i bagaget så måste jag säga att det går riktigt bra jobbmässigt också.



Det tar ju alltid ett tag innan man kommer in i jobbrytmen igeon och innan man fått tillräckligt med jobb på skrivbordet för att vara så där lagom belamrad med jobb. Och där är jag väl inte än, men det kommer. Det vet jag ju. Och under tiden så får jag hjälpa till med annat.

Och vad är det då jag gör undrar du? Jo, jag jobbar som webbredaktör. Med allt vad det hör till; redaktionsmöten, hjälpa skribenter (inte så mycket, de är så förjordat duktiga ju!) och utveckla intranätet.

Jag vet fortfarande inte hur länge har får jobba, vilket är lite irriterande. Jag har jobbat på det sättet så länge nu och längtar verkligen efter lite trygghet. Alltså, jag fattar ju att det idag är sjukt svårt att ha trygghet i sin anställning. Med alla varsel och sånt. Fasen, jag blev själv varslad förra sommaren så - I know! Men lite mer än tre månader i taget och vi får se hur länge det blir skulle vara skönt. Det är allt jag säger.

En annan sak om jobb, nu när jag har jobb (lika så när jag sprang på arbetsintervjuer) DÅ ringer folk och frågar om jag kan jobba hos dem. Det hände senast nu i veckan. Eftertraktad - javisst!

Myskillen

Men shit vad svårt det skulle vara att få iväg lite inlägg mitt i veckan!

Jag hade ju planer från förra veckan att jag skulle bättra mig med inläggen, men NÄHÄ! Icke! Typiskt.

Jag räknar faktiskt de få minuter jag får framför hemmadatorn som ren och skär egotid. Inte egentid, nej nej... EGOtid. På min egentid tvättar jag eller gör andra hushållsgrejer - också. Samtidigt som jag gör något som jag vill. Men på min egotid - då gör jag bara det jag vill.

Och nu blev det helg igen, lite mer tid på morgonen för både mig o barnen. Småchanser att både få njuta, mysa och bli alldeles vansinnig över bananklet.

Hade inga planer för helgen igår, men blev sjukt sugen på att besöka höstmarknaden på ALV. Älskar stämmningen och skådespelarna där. Liksom ungarna. Men njaa, Hampus körde ett skrikochgråtrejs i natt som heter duga. Så humöret för att gå med två vildingar på ALV idag är minst sagt begränsad.

Nää, jag får ta o bygga upp energin för att orka en varv på en leksaksbutik idag med samma vildingar. Pust! Men vad gör man inte för de små... Och Hampus fyller ju faktiskt ett år om bara några veckor!!!

onsdag 24 oktober 2012

Inga barn får hamna utanför

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.

UNICEF/Frank Aschberg

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!



(Text och bild är från unicef.se)

Ibland behövs en riktig slapparkväll

Som igår. Jag har styrt och ställt varje kväll från det att jag kommer hem från jobbet till straxt innan jag går och lägger mig, och det känns!

Trött som en gnu och min hjärna bara skriker efter en stunds slöhet. Och igår lyssnade jag. Det var så skönt! Det enda jag gjorde igår, förutom att göra kvällsrutinen med barnen, var att måla naglarna. Sen gjorde jag inget mer.

Låg på soffan, kollade klart på en film (som typ tagit mig nån vecka eller två, inte för att den var dålig - tvärtom. Men jag hinner inte se så mycket tv om kvällarna och då kommer jag inte så långt på filmerna heller.) och kollade på en annan film. EN HEL FILM. Hur länge sen var inte det!?

Ikväll blir det annat, då måste det bli ett rejs med tvätt, eldning och plockning. Men snart. Snart ska jag ha en riktigt slapparkväll igen!

lördag 20 oktober 2012

Penissnilleblixt!

Det slog mig nu, att personen som sökte efter penis i bröd kanske sökte efter den där filmen (eller är det i en serie?) där ett möhippegäng är på en strippklubb och en av de manliga stripparna halar fram snoppen i ett korvbröd. På en bricka med andra, vanliga, korvar i bröd.

Vet ni vilken jag menar?

Hur som helst, personen blev nog besviken ändå... Moahahahaha!

Penis i bröd?? Jag undrar om hen blev nöjd över det sökresultatet?

Jag kollar ibland vad folk söker sig in på för att komma till bloggen. Alltid lika spännande. Även denna gång. Haha, undrar om hen blev nöjd över sökresultatet för penis i bröd. Förutom nu har jag aldrig skrivit de orden ihop, och jag vettekatten hur de sökorden kunde ge min blogg som resultat.
  • barnmodeller - 1
  • bota mörkrädsla - 1
  • manliga undersköterskor - 1
  • penis i bröd - 1

fredag 19 oktober 2012

Ett glas vin senare...

... och jag säger tjollahopp!

Efter två graviditeter (typ två år i stöten av avhållsamhet vad gäller alkohol) är jag nu billig i fylla.

Men gott är det!

torsdag 18 oktober 2012

Det här med högläsning för barn, det kan ta knäcken på vem som helst tror jag...

Jag läser för Sebastian de kvällar jag orkar, och både han och jag verkligen älskar det. Men. Och det är ett stort MEN. Jag kan bli vansinnig, okej - ordentligt irriterad, på situationen när min son gång på gång vill byta saga. Eller ska leka med annat. Bläddra fram och tillbaka i boken så jag inte kan se texten. Hålla handen framför texten (han har stenkoll att det är från texten jag läser och inte från bilderna). Och. Så. Vidare.

Kul. Verkligen kul. Suck!

Det är därför jag säger att jag läser när jag orkar. Jag tycker inte att det är så kul att vi blir osams det sista vi blir på kvällen. Oavsett om det gäller tandborstning eller högläsning eller något helt annat.

Men jag vill ju läsa! Min dröm är att jag kan läsa sagor för båda barnen varje kväll, bok efter bok. Jag älskar böcker, och det vill jag tvinga på dem också! Det finns så mycket att lära från böcker. Så många upplevelser, magiska världar och känslor att utforska.

Och jo, jag anar ju att det inte bara är Sebastian som gör så här när det ska läsas högt. Och jag vet att han inte gör de här sakerna för att han inte vill att jag ska läsa, han är bara rastlös. Men det fungerar liksom inte att han ska leka samtidigt som jag läser. Jag kan inte koncentrera mig då. Och han väcker sin lillebror.

Hur gör ni? Läser ni böcker, sjunger sånger, ligger och myser eller vad gör ni om kvällarna när det är dags att söva de små?

tisdag 16 oktober 2012

Personen framför dig ansvarar för din säkerhet

Så står det på våra speglar på jobbet, på toan. Och första gången jag läste det tänkte jag: Men! Konstigt, det borde ju vara jag...

//Trögot

söndag 14 oktober 2012

Kom inte och säg att glittrigt och rosa och gult är färger som bara vissa får ha!

Känner mig nedstämd, ledsen och med en otrolig vilja att förändra och påverka. Det känns konstigt i kroppen och jag vill bara gråta, skrika och krama om dem. Alla de som hävdar att pojkar ska ha Spindelmannen och flickor ska ha Hello Kitty. För tvärtom går ju inte.


Jag ser barnen ofta, barnen som påverkats av sina föräldrar att tycka om en viss sak. För ja - vi påverkar dem! Och barnen påverkar varandra. Ett barn får inte sticka ut från mängden. Och varför inte?


 Varför får det inte vara lika okej med rosa nagellack och en monstertröja som att ha på sig ett par döskallebyxor tillsammans med samma monstertröja utan nagellacket. Eller en HK-tröja med Pippileggings och pirater på strumporna? Jag förstår inte.


Jo, jag förstår. Men jag vill inte. Jag vill att alla ska vara lika mycket värda. Att kvinnor inte längre ska nedvärderas Din jävla fitta! Min mormor skjuter bättre än dig! att det kvinnliga är sämre än det manliga. Förutom i egenskaper på just kvinnor.


En flicka som tar för sig när grabbarna på förskolan brottas med varandra puttas bort. Får inte ta plats.

En flicka som högljutt hävdar sig själv att hon är bra tystas ner. Inte störa, sitta fint.

För inte så hemskt länge sen var det omöjligt för en kvinna att bära byxor. Idag ser ingen det längre som något märkligt, som måste stötas bort. Inte här. Åh, vad jag önskar att mina barn kommer att uppleva en tid då det är okej, accepterat, för vem som helst att klä sig outside the box!

Nya rutiner tar tid säger jag ju!

Men shit vad duktig jag varit på att hålla bloggen uppdaterad denna vecka! Not! Och jag som klurat på ruskigt många bra inläggsförslag. Meen, eftersom jag inte får ta med mig min mobil in på jobbet kan jag heller inte skapa utkast på idéerna för att skriva klart hemma.

Men håll i er för de kommer. Det lovar jag. Det tar bara lite längre tid just nu.

Det är inte bara vi som är envisa...

tisdag 9 oktober 2012

Kvinnor vantrivs med sin lösa mammamage

Jag blir både lite ledsen och är väldigt förstående över att kvinnor vantrivs med sina lösa mammamagar. (Läs också Apans inlägg om artikeln hon är med i.) Jag läser ofta på sidan Mammaformer och inspireras av läsarna som vågar visa upp sig. Tänker alltid Jag vill också!! men fegar alltid ur.

Min mage är full av bristningar både på längden och tvären, degig, rynkig och alldeles underbar med en ständig extra kula på sig. Innan min första graviditet tyckte jag det var obehagligt att visa mig i bikini, eller tajta kläder. Visst, jag brydde mig inte så hårt men höll ändå in magen när jag kände att någon kollade (lite lagom så där i barnafödarålder också, där varje gram man gått upp spekuleras i om det är en graviditet eller inte) och försökte så gott jag kunde att få en plattare mage.

Magen gick tillbaka ganska så bra efter att Sebastian föddes, det tog tid absolut! Men inom ett år hade jag ändå gått ner allt jag gått på mig och jag kunde för första gången visa upp mig i bikini och vara STOLT. Fasen, jag hade skapat ett liv! Bärt honom i magen i nio månader och överlevt en förlossning. Det är stort tamejfan!

När jag hade Hampus i magen gick jag på mig lika mycket, tror jag.. inte så stor koll om jag ska vara ärlig, men bara på magen. Min tigermage förvandlades till en tvärgående tiger samtidigt som klösränderna syntes så fint. Och nu, snart ett år efter Hampus lades på mitt bröst som en kladdig degklump (kommer aldrig glömma den magiska känslan, var för trött med Sebastian för att minnas ordentligt) har jag visserligen gått ner alla extra kilon. Men min kropp är som förvandlad.

Brösten är hängigare än innan, magen har sina tigerränder - både raka och tvärgående, min höft är betydligt bredare and so on. Och jag kan inte annat än älska det!

Jag skäms inte för min mage, men visst kan jag tycka att den är lite ivägen när jag bär vissa plagg (lätt fixat med att köpa nya kläder med bättre passform för mig), och när andra mammor säger att de gömmer sig i vassen vid stranden vill jag ställa mig naken och skrika Titta på mig, jag är en mamma och jag är VACKER!! Nu har jag ju aldrig sett en mamma verkligen gömma sig i vassen, och jag har faktiskt inte ställt mig naken på en strand och hojtat det där men ni fattar va?

Jag avskyr att normen är att alla kvinnor ska ha platta magar och stora bröst! Jag avskyr att många kvinnor ser det som sitt uppdrag att de ska behaga mannen. Jag avskyr att många av dessa kvinnor inte gör det för sin egen skull utan för att slippa kommentarer, inte vara besvärlig, för att inte känna trycket. Tänk om både kvinnor och män kunde få klä sig sexigt, hemtrevligt, med sin udda stil eller what so ever UTAN att någon annan skulle bry sig. Utan att någon annan skulle se det som sitt uppdrag att poängtera övervikt, färgkoden, frisyren.

Ja, jag gillar att få komplimanger!
Nej, jag dör inte om jag blir utan!

Jag har kläder för MIN skull och för att jag inte ska frysa.

Böcker, vad är det för något?

Nu är det länge sen, skitlänge sen, som jag bloggade om en bok eller ens läste i en bok. Provade att låna böcker på mobilen för att kunna läsa lite då och då, mobilen har jag ju alltid med mig liksom. Men nää. Smidigt ja. Men tiden fanns inte till det heller.

Desutom så får jag känslan att böckerna i mobilen är ännu mer klippta än vad pocketböcker är, den känslan fick jag speciellt när jag läste Felicia försvann. Men visst det kan lika gärna vara att boken är så.

Hur som helst, igår flyttade jag och Sebastian in alla hans saker till hans nya rum. Han fick ett större rum så att  han kan leka med ALLA sina saker samtidigt. Och jisses vad nöjd han blev! Fråga flera gånger om han kunde få gå upp och leka och om det var kväll så att han kunde gå och lägga sig. Han till och med lekte att det var kväll och morgon, tände och släckte lampor. Hur sött som helst!

Och eftersom Sebastian flyttat till sitt nya rum så kan Hampus snart flytta in i sitt, och DÅ SKA HÄR LÄSAS BÖCKER IGEN!

Vi står nu och väger på om han vaknar för att vi stör honom när vi går och lägger oss eller om han faktiskt vaknar och vill ha mat då. Vill ju inte behöva springa genom halva huset för att ge mat flera gånger om natten samtidigt som jag inte vill väcka honom. Det tåls att tänkas på!

måndag 8 oktober 2012

Fin start på älgjaktsveckan

Idag börjar älgjakten. Det betyder att Samuel är som bortblåst (en aning), att Orux skäller i sömnen och att jag är ledig. Och det är faktiskt helt okej med en lugn start på jobbet förra veckan, började ju på tisdagen och sen inte en full vecka denna heller. Mjukstart!

Och barnen verkar gilla det, och även om Sebastian och jag haft våra bestämda åsikter nu på morgonen så sa ha: Mamma, vad glad jag är att du är hemma. Du är snäll idag.

Vad han menade med att jag är snäll idag vet jag inte än. Det brukar ändra sig så fort han inte får som han vill. Gullet! Det är det värsta han tycker att han kan säga just nu. Jag är arg på dig, mamma eller Idag är inte du snäll! och så länge han håller sig till det så är det helt okej för mig. Fast jag erkänner att det inte står med på min topp tre lista över roliga saker att få höra det en o annan gång om dagen. ;-)

Finstarten på veckan är att jag fixat en barnstol till Sebastian. Three down, one to go. Vi behöver fyra, jo FYRA, stycken när vi båda börjar jobba. Och tanken är ju att Hampus ska börja förskolan efter nyår så det är liksom dags att införskaffa de där jäkla stolarna. Och sen så är det ju en finstart för att det är så härligt väder. Just nu sitter faktiskt ungarna i bilen och sover och jag är inne med min julmust, satsumas (vad är det föresten för skillnad på satsumas och clementiner?) och bloggen med öppen dörr. Det ni!

Imorgon blir det andra äventyr, i regn om P4 har rätt. Hoppas de har fel.

söndag 7 oktober 2012

Det börjar lukta barndomsminne här nu

Ett minne från när jag var liten vill jag gärna ge mina barn också. Lukten av nybakat. När man klev in hemma och det luktade helt sagolikt av nybakade bullar/bröd/kakor eller bara mat.

Hemma i föräldravillan går lukten från köket ut i alla andra rum, ett litet kretslopp eller varför inte säga att det sparar på värmen då den återanvänds för att värma andra rum. Men det förde med sig en annan sak. Nämligen att så fort mina föräldrar lagade mat, gjorde kaffe, bakade så luktade det i hela huset.

Vi kan säga att vi ungar var ganska hungriga när maten väl stod på bordet vid ett långkok, tänk att gå och dra i sån god lukt utan att få äta liksom. Haha!

Nu är det ju jag och Samuel som får stå för att skapa sånna minnen för våra barn. Och idag drar jag mitt strå till stacken. Det luktar nybakat bröd på hela nedervåningen. Och ute på trädgården.

Finns det någon godare hemmalukt än nybakat?

lördag 6 oktober 2012

Istället för rullar på spett

Såg ett inredningsprogram i veckan och de hade en sån smidig grej. Istället för att trä toarullarna på en sån där pinne, som alltid är ivägen eller undantryckt någonstans så man inte får fatt på den när den behövs. Så är det här, kan inte tala för alla andra...

Men i alla fall. De hade en toarulleskorg. En finare korg som går att ha som en inredningsdetalj bara den, den hade de fyllt med rullar. Smidigt, lätttillgängligt och väldigt snyggt!

En sån här ungefär, fast utan handtag. Bilden är lånad från House of Hedda.
En sån detalj får det nog bli här hemma. Sen. När Hampus slutat äta på toarullarna.

MUSASET ÄR DÖD!

Ville bara meddela det. Nu är vi uppe i tolv stycken inomhus tror jag. Mina skåp är snart helt rensade efter deras framfart och jag längtar snart ihjäl mig efter vår lilla katt som kommer hem runt jul.

Ny tvättstuga kanske?

Min vän Caranlachiel, jo jag räknar henne som vän även om vi aldrig träffats IRL, skrev på fejsboken att hon ville tvätta men att tvätten var slut. Typ VA!? Sånt händer aldrig här!! Men senni, hon hade gjort så smidigt i sin tvättstuga att hon kunde hänga tre (TRE) maskiner tvätt samtidigt. Okej, men lite plock här och var så kan jag också hänga tre... nej föresten. Det kan jag inte längre. Tvättlinorna har gått sönder.

Hur som helst. Med sina små ord fick hon mig sjukt inspirerad att än en gång ta tag i projektet att organisera, göra iordning min tvättstuga. Så nu kollar jag Styleroom.

Några som har tips på andra sidor där jag kan få ännu mer inspiration och idéer om tvättstugor?

Kanske inte världens bäste samtalsämne med en treåring, MEN HAN UNDRADE JU!

Det händer titt som tätt att Sebastian följer med mig in på toan, de gånger jag försöker stänga dörren alltså. Annars är han skapligt nöjd med att sitta och ropa på mig från ett annat rum under tiden. Och frågvis är han också den ungrackaren, fattar inte vem han har fått det ifrån. (Tyst nu alla som känner mig...)

Men okej, det kändes en aningen pinsamt när han för ett tag sedan berättade för ett annat barn på förskolan VAD en tampong är och VAR den används. Men bara en aning... Jag menar. Jag vet ju inte hur den ungens kvinniga förebild hanterar sånt där. Att veta eller inte veta - det är frågan.

Och jag är för den sorten att frågar en unge så vill de veta!

Också som igår när jag och pojkarna var och köpte hem lite mat, då stod ungen och fråga om ALLT. Jag svarade på det jag kunde. Men det blev mycket Jag vet inte, fiskfilé? om jag ska vara ärlig. Och jag bjuder på det.

Fast bäst måste ju ändå vara när han började fråga ut sin pappa om en kondom han hittat. MOAHAHAHAHA! Öhm, jo det var jag som fick förklara sen. Samuel kunde inte sluta skratta åt sitt eget skämt. Dagen efter ville han ta med den till förskolan för att visa upp och berätta.

Jo, såatte... Han "glömde" den hemma efter lite distraherande av oss. Nu ligger den på kökslampan.

God morgon på er!

fredag 5 oktober 2012

Värt att veta om möss

  • En mus tar sig in genom ett 6–7 mm litet hål. Det är ungefär som diametern på en penna.
  • En mus kan hoppa 30 cm.
  • En mus blir cirka 10 cm, svansen oräknad
  • En mus blir könsmogen efter tre veckor.
  • Ett experiment med 24 möss (12 hanar och 12 honor) medförde att antalet möss blev 2 000 efter åtta månader.
  • En husmus klarar sig utan tillgång till vatten.
    (Anticimex)
Kul.. Verkligen kul.

Fy fan vad äckligt!

Med möss inomhus. Blää! Urk!!

Undrar om Anticimex tar 100 kr även för en helgutryckning...?

onsdag 3 oktober 2012

En aning trött men väldigt nöjd

Sorry över den minimala blogguppdateringen de senaste dagarna. Jag har börjat jobba och är en aning SebastianHampusgosig och trött om kvällarna nu.

Men jag kan i alla fall fresta med att det blir ett inlägg mig och min eviga klumpighet framöver. Det är ett under att jag ens kommer in på jobbet utan att behöva få någon som går brevid. Hehehe!!

tisdag 2 oktober 2012

Idag smäller det!

Första dagen tillbaka på den riktiga arbetsmarknaden, på ett jobb! Även om jag varit där tidigare så är jag lite nervös. Eller förväntansfull. Mest förväntansfull tror jag.

Det är inte dags att åka än, innan är det frukost men sen. Sen ska jag iväg!

måndag 1 oktober 2012

Säg hej till Mjau Spindelmannen

Kattungen i mitten har Sebastian gett namnet Mjau Spindelmannen.

Nu har vi tröttnat på att fånga mössen själva. Örpfmm, Samuel fångar och jag har tröttnat. Det är sånt som kallas sammarbete va? I alla fall. Kattungen i mitten kommer hem till oss om några veckor, Sebastian fick både välja vilken av dem och namnet på katten.

Välkommen!