torsdag 28 februari 2013

Argumentens tid är här

Jag har ju tidigare berättat att jag är väldigt imponerad av barnens utveckling, nu har Sebastian tagit ett språng igen. Han har börjat att argumentera. Ordentligt!

Vi märker alltid att han har ett utvecklingssprång genom att han blir så otroligt trotsig och sover väldigt dåligt (drömmer). Nu har han alltså gått igenom ett sånt språng och har börjat att argumentera sig till saker. Varför han ska få äta glass istället för mat. Varför han inte behöver gå och lägga sig. Varför han ska få åka till mormor eller sin kompis J mitt i natten.

Listan på vad han ska argumentera om är lång även om själva argumenten är ganska få. Oftast går det ut på att hans mage vill något.

- Mamma, min mage vill ha glass.

- Men min mage vill inte sova.

Och så vidare. Jättesött! Och det tar ju våra beslut till en helt annan nivå. Det går inte längre att köra med för att det är så-stilen. Inte för att vi gjort det tidigare heller kanske, inte inom allt. Men nu går det inte på något!

Sebastian är väldigt duktig på att testa oss, testa mig. Testa min fantasi. För även om jag är mer av den åsikten att frågar barnet så svarar man ärligt, så är det inte alltid de förstår. Och då gäller det att ha fantasi för att kunna omvandla de där knasiga orden till begripliga ord. Vilket inte alltid är så lätt. Försök själv att förklara varför mammor har mens ibland utan att göra det alldeles för komplicerat eller för att få för många efterfrågor.

Det är också så väldigt lätt att halka in i Nej-träsket när argumenten börjar flyga. Och även här kommer ju fantasin in.

Hjärnan hör inte ordet inte, sägs det. Så hur förklarar en för en snart fyraåring att glass inte är den bästa maten? Fantasi, mina damer och herrar - svaret heter fantasi. Och vi kan säga att mittordförråd byggs på tack vare Sebastian.

onsdag 27 februari 2013

Något nytt kanske?

Ja, ska vi börja med något nytt kanske? En bloggserie av något slag? Ett ämne med många delar?

Vad skulle du vilja höra mina tankar om, eller ska jag kanske börja lista var jag får min inspiration ifrån?

Skriv en kommentar (eller meddela mig på annat sätt) om vad du tycker så ska vi se om vi inte kan ordna något nytt här i bloggen.

Med lite bubbel och räkor...

Igår firade jag och han-denna-där alltså 14 år i varandras sällskap. Nästa år har vi känt varandra lika länge vi varit utan varandra. Eller ja, om ett halvår är det så men årsmässigt är det inte fören nästa år som vi firar 15 år tillsammans och jag fyller ju 30 nästa år så det blir liksom hälften/hälften.

Hänger du med?

Jag kanske ska nämna att jag är en lite sucker för roliga sammanträffanden, som när det står två röda bilar brevid varandra på en parkering eller sånt där roligt med siffror.

Men om jag återgår till gårdagen då'rå. Vi bestämde oss för att fira med lite god mat:
    
    
  • varmrökt lax (jägarblandning, såklart) med potatis och romsås,
  • rökta räkor med aioli och kex med ost,
  • mousserande vin.







Så jäkla gott! Att båda ungarna gillar laxen och såsen är också ett stort plus fast räkorna behåll vi för oss själva och satt för oss själva när barnen somnat.

tisdag 26 februari 2013

Grattis till oss!! Och hur ska vi fira tänker ni då..?

För 14 år sedan satt jag bakom en kille på en buss till Åre. Han tjatade om att jag skulle lyssna på en låt han trodde att jag skulle gilla.

Till slut gav jag med mig och lyssnade på den där låten, fast jag var egentligen sur över att en kompis inte hållt en plats åt mig på bussen som hon sa att hon skulle. Vi kan lugnt påstå att jag inte var sur länge.

Ingen av oss anade nog i den stunden första hånglet blev av att vi idag skulle sitta i ett rött hus (med vita knutar - viktigt), två barn och husdjur. Det gjorde inte jag i alla fall, men frågar du honom så säger han säkert att han visste. Bara för att liksom.

Den där låten han tvingade mig att lyssna på? Det var Big big world med Emilia och den spelades på vårat bröllop.

Och nu till det roliga: Firandet!

Öhm, om och verkligen OM vi orkar vara vakna längre än till 21 i kväll så kommer vi säkert att fira med något gott att dricka. Allt annat firande läggs till när barnvakterna kan ta barna och vi alla är friska. Då jäklar! Då ska det firas!

Så här skrev jag i fjol...

lördag 23 februari 2013

Lugn, lugn...

... jag har bara varit förkyld a.k.a halvdöd. Och så har jag vabbat också. Barn som mår kasst på natten är piggtottar på dagen fungerar ett tag men till slut tar föräldrarnas sömnbrist ut sin rätt.

Men efter två nätter som varit skapliga känner jag mig mänsklig igen!

Så pass att jag faktiskt funderar på att göra ett klädesinhandlingsrejs, allas garderober här hemma börjar eka tomt av olika anledningar.

Hampus och Sebastian växer så det knakar om dem. Den ena drar 86 i storlek nu och till den andra har jag fått börja köpa 110/116 för att det inte ska vara urvuxet på tre dagar.

Det är stora killar jag har nu!!

De vuxnas garderober berhöver också en uppfräschning, mycket av mitt är urvuxet åt andra hållet. För det jag hade innan gravidmagarna är uttöjt och resten är mammakläder. Några enstaka plagg är lagom, hela och inte urtvättade. Jominsann, ett inhandlingsrejs får det bli!

Frågan är bara om det blir idag eller imorgon och var....

onsdag 20 februari 2013

Coolt! Nu blir jag nyfiken!

Ett av mina inlägg nämns på ett intranät på Sahlgrenska, vad nyfiken jag blir på vad som står där!


Någon på Sahlgrenska som kan skvallra lite för mig?? 

Istället för tripp, trapp, trull...

... har vi sjuk, sjukare, sjukast här hemma nu. Låt höra lite jubel på det, wohoo! Inte.

Hampus håller äntligen på att bli bättre, vilket vi märkte när han vid fyratiden i morse bestämde att det var morgon. Efter lite vällingmuta kunde han somna om en kort stund ändå.

Däremot blir Sebastian bara sämre, sover jätteilla (jag skrev ju att han fick sova hos oss i går, försökte det inatt med eftersom det gick så bra sist. Nähä, det gick icke!) och hostar tokmycket. Mellan varven är han som alla andra sjuka barn är: alldeles för pigg för sin omgivning. Så han tog morgon vid halv fem idag. Suck.

Har jag nämnt att varken jag eller dennadär har fått mer än tre timmars sammanhängande sömn på snart en vecka? Så om barnen står för sjuk och sjukare står vi för dödare och dödast. Oklart vem som är vem bara, möjligt att vi båda går under dödast.

tisdag 19 februari 2013

När barnen är sjuka...

Båda ungarna har åkt på ruskiga förkylningar (och smittat ner mig, men jag får skylle mig själv som inte duckar för alla pussar) med seg feber som ligger preciiis på gränsen och irriterande hosta som stör allas nattsömn.

I natt var Sebastian så ledsen över hostan, halsont eller något annat att vi efter en stund gav upp spingandet mellan rummen och la honom i våran säng. Vilket vi aldrig gör. Och då är det inte för att vi inte vill. Eller ja, eftersom ingen av oss kan sova så kanske man kan säga att vi inte vill men det är inte på grund av att vi inte vill ha barnen nära oss, om vi säger så.

Nej, barnen (Sebastian) verkar tycka att våran säng är en väldigt bra hoppborg, och ju mer mitt i natten det är desto bättre blir hoppinlevelserna.

Men Sebastian somnade om på stört när han fick ha en arm om sig, tryggheten. Han kändes så liten just då, så liten och så sjuk.

Jag verkligen avskyr när barnen är sjuka och det inte finns något en kan göra för att trolla bort det.

måndag 18 februari 2013

Jag anar att tejpkontot kommer att öka drastiskt inom den närmaste framtiden.

Sebastian och jag är inne på toan, jag som var sjukt trött nämnde att "just nu skulle det inte skada med en tv i sovrummet så att du och jag kunde kolla på film". Tydligen spann Sebastian vidare på den tankegången...

Sebastian: Mamma, om jag har en tv på mitt rum kan vi skruva fast den i taket. Och tejpa. Då kommer den att sitta fast! MYCKET TEJP!

söndag 17 februari 2013

Det bästa med att vara sjuk...

... är att det är tillåtet att slötitta på gamla filmer en hel dag och bara äta sånt som kan slinka ner lätt. Kunna dra täcker över huvudet och sova vidare fast klockan visar nio på morgonen.

Den tiden är liksom förbi nu när huset är fullt av småttingar. Jag som aldrig tog en alvedon för en huvudvärk förut kan käka dem som godis när jag är sjuk (okej, jag överdriver en aning men inte i det stora hela). Nu går det liksom inte att slöa en hel dag. Shit, inte ens en halv dag! För då är det något som sackar efter så mycket att det är jobbigt att komma ikapp sen.

Jag avundar faktiskt dom som får vara sjuka med alla dess fördelar just nu.

//en-som-vill-titta-på-tv-ifred-men-måste-börja-tvätta-snart-istället

Mamma, jag tävlar med mig själv. Och jag VINNER!

Det blev full fart i fredags när jag kom hem efter jobbet eftersom Hampus är sjuk - igen. Suck och stön! Host, feber och snor i sånna mängder att man funderar på att kontakta Guinness rekordtv.

Men eftersom hans hosta bara blir värre pch värre för varje gång han får tillbaka den och att han knappt får vara feberfri mer än några dagar innan nästa omgång så ringde jag till vårdcentralen och fick komma in dit lite snabbt för en koll.

Det blev rejält snabba vändningar där ett tag, för vårdcentralen stängde vid 15 och jag fick till mig att åka in direkt till dem straxt innan 14. Gubben som redan var på väg in till stan i annat ärende fick vända, för att Hampus bilbarnstol fanns naturligtvis i den bilen. Och Sebastian som fortfarande gick i pyjamas fick bråttom på med kläderna när han förstod att vi skulle till doktorn med Hampus.

Jag är GRYMT imponerad av Sebastian. Så jäkla duktig! Inget gnäll, inget förhalande - på med kläderna "Mamma, jag tävlar med mig själv. Och jag VINNER!" som en liten iller.

Desutom hade barnen och jag hunnit börja med att moppa golven, och mina barn och vatten har en viss relation. Vatten i alla dess former är fruktansvärt kul, så du anar säker hur roligt de tyckte det var att moppa. Och deras miner när de förstod att vi snabbt var tvungna att sluta.

Hampus, efter vårdcentralsbesöket.
När vi kom hem fick barnen fortsätta moppa ett tag. Tills jag tröttnade. Jag tror ärligt att de skulle kunna hoppa över nattsömnen bara för att få springa fram och tillbaka med den där snuskiga moppen.
 
I baljan. Skaka runt. Krama ur. Nudda golvet. I baljan. Skaka runt. Krama ur. Nudda golvet. I balj... Jamennifattar! Tålamodskrävande.
 
Och jodå, inget allvarligt med Hampus. Rejäl förkylning, inget att göra åt. Men vi fick Mollipect mot hostan och jag hoppas att det hjälper. Det skulle verkligen inte skada att få sova mer än nån timme i stöten utan att bli väckt av en ledsen, hostande Hampus.

fredag 15 februari 2013

Rött ut, rött in?

Visst har du också hört att ett glas rödvin är bra för järnhalten i kroppen? Det måste ju betyda att när det är den där speciella veckan i månaden. Den där som vi alla läääängtar efter.

Just det.

Den...

Då får man dricka både ett och två glas rödvin på kvällen, eller hur!?



Du svara nej på egen risk, bara så du vet. För hormoner är i rubbning. Enkelt utryckt.

It's adorable I say!

Letar efter ett par rena byxor eftersom hampus igår tyckte att kyckling och pommes serveras bäst ihop mammans byxor med ketchup på.

Hittar ett par HELA och RENA byxor i garderoben.

Tänker "Oj, de här känner jag inte igen. Det var nog länge sen jag använde dom."

Helt rätt. Det var länge sen. Nämligen innan kak- och matmonstrena (kakmonster = Sebastian matmonster = Hampus) hemma kom till världen. Eller åtminstone innan matmonstret.


Min höft är en aning bredare nu än innan barnen damp ner. Det är liksom inte något fett i vägen för att kunna stänga byxorna, nej då. Det väller över kanten och är inte i vägen på det sättet. (höhö)

En långtröja för att dölja gummibandet blir det idag med andra ord, fast å andra sidan så är jag ju grymt stolt över min degmage och bredare höft så jag kanske skulle ta och leta fram en kort tröja istället?


Visst är min "muffintop" bedårande!

torsdag 14 februari 2013

Hur använder du ditt kropsspråk?

Har du tänkt på vad du signalerar med din kropp, både medvetet och omedvetet? Varför jag säger både och är för att många faktiskt inte tänker på vilka budskap de förmedlar även om de gör en medveten handling. Hänger du med?

Du har säkert hört talas om teorin om varför män pillar med bältet i byxorna, drar i byxorna eller gör andra rörelser kring underlivet. Runt omkring snoppen helt enkelt.

Och kvinnans motsvarighet att pilla med håret eller läpparna.

Allt handlar om sex. Sexualitet.

Är sånna rörelser nedärvda för fortplantning (för att tala vetenskapligt) eller har samhället lärt oss att det är rätt rörelser att göra inför motsatt kön (eller de vi attraheras av)?

Har du tänkt på hur knäppt det känns att sitta i en annan ställning än den vanliga? För mig är den vanliga att sitta med korslagda ben och när jag då sitter bredbent känns det helt knäppt. Hur kommer det sig? Vana?

Prova ett tag att gör tvärtom. Sitt bredbent om du oftast sitter med korslagda ben och tvärt om. Borta tänderna med vänster hand istället för höger. Och så vidare.

Men se dig omkring och tänk efter. Hur du står, går och sitter. Ditt sätt att agera när du pratar med någon. Allt påverkar hur du uppfattas och hur du uppfattar andra.

Att möta någon med korslagda armar, stående med benen brett isär ger en helt annan bild än att möta någon som står lite ihopslafsad, händerna bakom ryggen och blicken nedsänkt. Eller hur?

Glad ALLA HJÄRTEBARNS DAG

Den 14 februari är inte bara alla hjärtans dag, det är också alla hjärtebarns dag!

Varje år föds det cirka 1000 barn med hjärtfel, det blir nästan tre barn om dagen! Hjärtfelen är också den mest vanliga defekten bland medfödda sjukdomar.

Bilden är lånad från hjärt- och lungfondens sida.
Det finns många olika sätt att visa sitt stöd och hjälpa till i kampen mot hjärtsjukdomar. Bland annat kan du skänka en slant till Hjärtebarnsförbundet på PG: 90 05 87-7 eller BG: 900-5877. Eller till Hjärt- och lungfonden på PG: 90 91 92-7 eller BG: 909-1927.

Bilden är lånad från Hjärtebarnsförbundet.
Om du är konstnärligt lagd och kan sticka/virka eller sy, så får du mer än gärna bidra med en Hjärtekatt. Hjärtekatterna skänks sedan till barnhjärtsavdelningarna vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Lund.



Bilden är lånad från Hjärtekattens sida.

Jag har tidigare berättat att jag tillhör en patientgrupp som kallas GUCH, så helt naturligt ligger detta ämne mig väldigt varmt om hjärtat.

Det vore lätt att påstå att katten är ....galen

Det kanske är så med alla katter, att de gillar att ligga varmt. Så det är inte ovanligt att vi hittar katten på diverse konstiga ställen: ovanpå förstärkaren, på kakelugnen, intryckt i ett hörn där skorstenen från pannan går igenom huset och så vidare.

Men det här... Det var nytt.


Vi måste stänga badrumsdörren på dagarna för att inte Hampus ska gå in och hälla vatten över hela badrummet eller bli hjärtskärande besviken för att han inte får bada femtioelva gånger på en dag. Men på kvällarna är dörren öppen. Och visst, vi hörde en duns. Men tänkte inte mer på det, eller tänkte att katten leker nog. Men icke!

Han låg och sov när vi hittade honom i badrummet och blev på skogstokigt lekhumör när vi försökte "rädda" honom. Kolla in ögonen bara! Händer - beware!

Bytt är bytt och kommer aldrig igen!

Sebastian och jag ska gå över en gata när jag tittar ner och upptäcker att han spottat både sina skor och på gatan.

Jag: Men Sebastian, spottade du?

Sebastian: Ja? Vaddå?

Jag: Varför gjorde du det?

Sebastian: För att byta ut snoret såklart!

onsdag 13 februari 2013

Hur tänker du kring barnvaccination?

Såg du på Vetenskapens Värld förra måndagen? De hade ett inslag om forskningsfusk, där tog de upp en forskningsskandal om en forskare som (han förnekar än i dag trots att det inte finns några belägg för att hans forskning faktiskt är sann) skrev en artikel om hur barn påverkades av ett visst vaccin. Ett trippelvaccin.

Du som har barn som vaccinerats känner säkert igen ordet. För er andra så är det med enkla ord tre vaccin i samma spruta - trippelvaccin.

Forskaren påstod att vaccinet hade gett barnen allvarliga biverkningar i form av autism. Sa det var inget litet påstående om vi säger så, tänk bara på hur mycket snack det var (och fortfarande är) om narkolepsibiverkningarna efter svininfluensavaccinationerna.

Det här hände i Storbrittanen och många föräldrar där avstod från att vaccinera sina barn, vågen var enorm och nådde ända till Sverige. Och det gjorde även konsekvenserna, allt fler barn började insjukna i de här sjukdomarna som vaccinet hjälpte mot. En del barn dog till och med, andra har fortfarande men av sjukdomen.

Allt det här för att en forskare ville nå framgång och skapa sig ett namn?

Nej, det var inte därför han verkar ha gjort det här för. Han blev anlitad av andra. Mer om det säger jag inte, för jag tycker att du ska kolla på inslaget istället.

Men hur skulle du resonera? Hur resonerar du idag?

Jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra, jag vet hur jag reagerade när nyheten om arsenik i barnmat dök upp. Och började google efter vällingrecept och annat. Så egentligen kanske jag vet hur jag skulle reagera - sluta vaccinera barnen. Men om det är rätt?

Vågen som följde är bra otäck den också och på samma sätt som jag inte skulle vilja utsätta mina barn för fara genom en vaccination, skulle jag inte vilja utsätta dem för en så pass ökad sjukdomsrisk som medföljer.

tisdag 12 februari 2013

Sociala familjen

Vanligt scenario en vardagskväll:

Hampus får välling och har läggdags vid klockan 18. Sebastian gosar med mig ett tag innan det är läggdags för honom vid 19.

Gubben hamnar framför nått dataspel med tankar när han lägger Hampus och är fast där ett bra tag. Jag hamnar efter att ha lagt Sebbe framför tvn, datorn eller gör något som helst är stillasittande. Typ vika tvätt.

Vi är alltså på varsin våning på huset. Sociala? Not so much...

Att jag sen går och lägger mig mellan 20-21 gör ju inte saken så fruktansvärt mycket bättre, men alltså... Nån gång i framtiden kommer jag ju orka vara vaken längre. När jag tagit sönder datorerna, mobilerna och tvn kanske?

På tal om det, snart är det go'natt för mig.

Jag fick en kommentar...

Jag har ju en liten, ynkepyttedröm, om att få skriva på riktigt. Jag älskar att skriva och mitt huvud är fyllt till brädden med idéer och annat bråte som bara vill ut. Så när jag får en sån här kommentar:
" Hej där! Jag heter Caroline och är skribent. ... Vill du vara med? "


Då kan man ju inte göra annat än försöka haka på. Så håll tummarna för att det inte är för många som svarar ja till intervjun så att jag har en chans att få följa med.

För kanske, kanske skulle det kunna vara en myrsteg i rätt riktning?

The Hunger Games (2012)

Jag vet, jag vet - jag är sent ute med att ha sett den här filmen. Men alltså, jag har småbarn. Att kunna se på film är inte direkt min högsta prioritet just nu. Det är lyx! Hur som haver, nu har jag sett den omtalade filmen The Hunger Games.

Omtalad på det sättet att den ofta nämns med citat eller liknelser.

Bilden är lånad från imdb.com
Filmen utspelar sig i ett land som heter Panem som blivit uppdelat i olika distrikt, efter ett långt krig, där upprorsmakarna/rebellerna tvingas bo och arbeta under taskiga förhållanden. Katniss Everdeen bor med sin familj i ett av de har distriken.

Varje år väljs två unga människor ut från varje distrikt, en man och en kvinna som är mellan 12-18 år, för att delta i ett "spel" som övermakten kallar The Hunger Games. Spelreglerna går enkelt ut på att den som överlever vinner sin "frihet" och får återvända hem.

Katniss anmäler sig frivilligt till spelen efter att hennes syster valts ut och hon åker sedan på ett träningsläger tillsammans med de andra deltagaren inför spelets början.


Filmen har en otrolig hög spänning och det är länge sen jag blev så där fängslad direkt som jag blev när jag kollade på denna. Jag gillar filmatiseringen och ljussättningen.

De allra flesta skådespelarna gör ett otroligt jobb, det var inte många jag kände igen sen tidigare. Några bekanta ansikten fanns det men mest var det helt nya eller personer som äntligen fått kliva upp ett snäpp från birolls- och statistlistan. Verkligen kul att se!

Den rekommenderas varmt!

måndag 11 februari 2013

Jag tackar så väldigt mycket för lånet Millis!!

Alltså, som de flesta kanske vet så har vi en ganska nykläckt bebis i familjen. Min storasysters minsting är bara två månader drygt. Och jag tar varje chans till bebismys jag får. Även då igår när vi alla möttes upp halvvägs.

Jag berättade för min syster att en av sakerna jag saknar från bebistiden är att gå runt med Hampus i bärsjalen. Närhetskänslan, de små benen som gungar mot en eller en hand som plötsligt griper tag i det där tunna skinnet på insidan på armen.

Min syster hörde min bön och meddelade att jag efter lunch skulle bära ungen i hennes bärsjal.

  

Ser du, förstår du hur mysigt det där är!? Man kan gå runt och sniffa på bebis hur länge som helst och de sover oftast som allra goast när de få vara nära. Jag tackar så väldigt mycket för lånet Millis!!

Skickade en bild till gubben för att visa hur mysigt jag hade det och fick svaret:

- Hundvalp först!

Såattee... Skit som skit?

Igår åkte jag och Sebastian till Kalmar för att träffa min storasyster med familj (som du kan läsa mer om på hennes blogg). På vägen dit pratade Sebastian som vanlig oavbrutet (jag har permanenta skavsår i öronen kan vi säga) men avbröt sitt bladder helt plötsligt...

Sebastian: Mamma, kan du flytta på huvudet så jag kan se?

Jag: Vad är det du vill se?

Sebastian: Var du gjorde av bajset! Vad tog du bort bajset för?

Jag: Vilket bajs??

Sebastian: Det på fönstret såklart!

(Och så där fortsatte det ett tag tills han suckade och gav upp för att jag varken kunde flytta på mig när jag körde eller kunde förklara vart bajset tagit vägen.)


Öh... Vad det var för bajs på rutan som han menade har jag fortfarande ingen aning om, men jag fick ett gott skratt. Och lite senare kom jag på att jag precis innan hans fråga hade haft igång vindrutetorkarna och spolarvätskan.

Såattee... Skit som skit?

torsdag 7 februari 2013

Har alla hittat hit än?

Jag märker på antalet läsare att det faktiskt skett en ökning sen flytten till den nya adressen. Vet inte riktigt varför men det är dökul!

Men sen så ser jag på Bloglovin att jag inte alls har lika många (eller få beroende på hur man ser det) följare.

Du kan använda den här länken för att följa mig via Bloglovin eller så skriver du helt enkelt i min adress (räcker med nennab) och därefter klickar på följa.

Hur går det föresten, har alla kunnat kommentera som ni vill och så? Jag funderar på att släppa kommentarerna lite mer fria. Som ett försök. Jag har tidigare velat godkänna kommentarerna innan publicering. Men med ordverifieringen kanske jag kan slippa från de där tråkiga spamkommentarerna.

Vi får se, jag ändrar under dagen. Och jag skulle verkligen uppskatta om du, och du, och du, ville testa.

Okej?

onsdag 6 februari 2013

Idag skulle jag kunna kräkas på bilar!

För andra gången på två veckor har jag nu lämnat in min bil på lagning. Inför första gången sa jag till verkstan att de skulle fixa allt så att bilhelveteten gick igenom besiktningen, och det gjorde den ju inte.

Idag lämnade jag in bilen för att de skulle fixa det där som de inte upptäckte förra gången. De skulle faktiskt besikta bilen åt mig också som ett litet plåster på såren. Och då, mitt i all såjävlasköntattdetsnartäröver-känslan, säger min kära make att en viss del på dragkroken också är sönder. Och utan den delen kommer inte bilen att gå igenom besiktningen. Så nu kan bilverkstan inte besikta bilen åt mig.

När de där karlarna jag hade hemma för tillfället
försökte få loss dragkroken gick en sprint sönder.
Och jag måste kanske lämna in bilen en TREDJE gång. Om inte han-denna-där kan lagar skiten hemma.

Nu är jag så trött på bilar att jag skulle kunna kräkas på dom! ARRGGHH! Fy fasen vilken orut med bilar vi har hela tiden. När vi köpte aset (nejdå, jag gillar faktiskt min bil egentligen) så frågade vi om dragkroken var fastmonterad. För vi hade haft en avtagbar innan och det är bara bök med dom. Det är inte till någon nytta alls att en dragkrok är avtagbar!

Hur som helst, försäljaren sa att den var fastmonterad. Fastmonterad my ass! Okej okej, vi hade kunnat kolla upp det lätt, men när han faktiskt SA att den var fast så trodde vi på honom. Och de ljög ju om ACn också, så särskilt förvånad borde jag inte bli.

Jag är nog jävligt godtrogen mot folk. Heter det föresten godtrogen? Jag tror på folk när de säger något, så kan vi säga.

Ikväll ska jag käka TVÅ kexchoklader som tröst. Och glass. Så det så...

tisdag 5 februari 2013

Vad är kvinnlighet?

Ja, vad ÄR kvinnligt för dig? Är det slätrakade ben, ett brinnande intresse för matlagning, långt hår, fylliga bröst, oskuldsamhet?

Passar alla kvinnor du känner in i den mallen du målat upp, som media målat upp? Vad är det som gör just kvinnor kvinnliga, lite extra kvinnliga? Och vad är det som stör om de inte är det?

Jag slår vad om att om du tittar runt omkring dig så kommer du åtminstone upptäcka att hälften av alla kvinnor i din omgivning inte passar in i den mediala mallen, passformen, för hur kvinnor ska vara och se ut.

Och då är frågan: Är de mindre kvinnliga på grund av det? Tack vare det? Är de undantagen som bekräftar regeln?

Min definition av vad som är kvinnligt har ändrats. Totalt. Monstruöst mycket.

När en kvinna tar plats, säger vad hon tycker - står för sina åsikter, inte gör det som vi idag kallar typiskt kvinnligt så uppskattas inte detta. Hon räknas som besvärlig.

När en kvinna väljer att inte raka sig, kanske inte heller sminka sig så ses detta ned på. Hon betraktas som mindre kvinnlig. Har ingen sexapeal. Hennes knullbarhet sätts i botten.

Och när en kvinna inte gör sådana saker som förväntas av henne, kanske med matlagning, vad händer då? Tänker du automatiskt att hennes partner har hushållets matlagningsintresse?

Eller tänker du att hon kan skratta sig lycklig av att ha hittat en man som inte bränner vid makaronerna?

Vad säger det om dig? Och vilka krav har du på dig?

Mina ben, i somras.

Om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt lite nervös

Igår fick jag veta lite saker som jag väntat länge på. Jobbsaker. Jag känner mig stolt över att få chansen att ta "ett steg högre upp "och få visa vad jag kan och är kapabel till.

Men jag är nervös.

Jag har alltid varit den där "vi" i gruppen som fått saker gjort. Grovjobbaren. Aldrig den som fattat beslut eller hållt i något ansvar. Så jo, nervös är jag bestämt. Och förväntansfull.

Det är spännande tider jag blickar fram emot nu.

måndag 4 februari 2013

Du får inte röra min lillebror!

I lördags tog jag med båda barnen för en liten dagsutflykt i stan, först brände vi av till bilbesiktningen där det inte gick så där fruktansvärt bra, betoning på fruktansvärt kan vi säga. Och sen åkte vi iväg till biblioteket för att leka, pyssla och långa MASSOR av böcker.

Barnen verkligen älskar att vara på biblioteket, det finns massa böcker att bläddra i. En dator att spela på. Utklädningshörna och ett mini-bibliotek.

Minibibblan är favoriten tror jag. För som de lekte, det är så roligt att se dem och försöka hänga med i fantasin. Hur som helst, det var också på den här lilla delen av bibblan som jag för första gången fick se Sebastian gå till försvar för Hampus.

Hampus lekte med en kassaappat och var helt inne i sin lilla värld, han märkte inte att det kom en annan liten unge och satte sig bakom honom. Kanske för att vänta på sin tur eller för att få vara med i leken tillsammans med Hampus. Men han märkte som sagt inget.

Ungen tröttnade till slut på att vänta och passade på när tillfället kom att knuffa bort Hampus, som blev väldigt paff och ledsen och kom till mig istället. Då rycker storebrosan in och skäller ut ungen. Jag hörde bara smådelar av utskällningen för han var väldigt arg. Ungen blev skamsen och vart hens föräldrar höll hus har jag ingen aning om. Kanske hade de samma inställning som jag? Att det där får de reda ut själva.

Jag var nämligen på väg att säga till när Sebastian hann före och att ha två som säger till är inte rätt. Så Sebbe fick sköta det. Och det gick verkligen bra!

 "...du får vänta på din tur..."

"... man får inte knuffas, det gör ONT!"

"... DU FÅR INTE RÖRA MIN LILLEBROR!"

Det var de bråkstycken jag hörde från Sebastians utskällning.

Hur det gick sen? Ungen och Hampus lekte med kassaapparaten tillsammans efter det. En stund. För sen tröttnade Hampus och ägnade en stund åt att äta på ett trämemory istället.

Jag blir helt stolt i hjärtat när jag hör att vårat hårda arbete ger resultat. För bara för de inte gör sånna saker hemma: delar med sig, väntar på sin tur och låter blir knuffas. Så betyder det inte att de struntar i det. Det jobb vi föräldrar lägger ner i hemmets trygga vrå ska ju fungera ute i världen. Hemma måste de få "bete sig". Precis som du och jag som kan hålla uppe en glad fasad på jobbet för att tjura ihop totalt när vi kommer hem. Precis samma sak!

Sen är det såklart tråkigt, väldigt tråkigt faktiskt, att man inte får se resultaten i samma utsträckning hemma. Men det kommer. Det är jag övertygad om, det är bara jobbigt under tiden.

söndag 3 februari 2013

Om att sälja alla bebissaker

Det är med blandade känslor vi har börjat sälja av alla bebissaker. Eller inte alla saker precis, men sånt som ett "bäst före"-datum eller som vi inte riktigt gillade och sånt som inte fungerade för oss.

Som amningspumpen. Helt suverän och en riktig lifesaver emellanåt. Men som alla plastsaker håller de inte en evighet och det är bättre att de kommer till någon som använder det NU än att jag använder det om flera år.

Eller aldrig. Nej fy, så går inte att tänka!

Eller bärselen. Efter att ha provat en bärsjal finns det liksom inte på kartan att gå tillbaka till selen. Tankar som "vad var det jag tyckte var så bra med den här saken" flyger runt i huvudet och när det gäller den och några andra saker så var valet inte speciellt svårt.

Men det där andra. Det som jag gillade och fungerade bra för oss, men som bara kommer att förstöras innan jag kanske får chansen att använda dem igen. De är svårare att göra sig av mig. Mycket svårare.

För på sätt och vis känns det som att vi sätter punkt där. Det blir inga fler barn nu. Vi sparade allt från Sebastians bebistid och nu efter Hampus bebistid så gör vi oss av med grejer. Det känns väldigt tungt i mammahjärtat kan jag lova!

lördag 2 februari 2013

Klapp klapp på det liksom!

Lämnade in bilen på service förra veckan och sa till dem att bilen MÅSTE klara en besiktning.

- Inga problem, säger bilverkstan.

Tror ni att bilen gick igenom? Nä!

Vem tror ni får ett surt samtal på måndag?

Rätt!

Bilverkstan...

Dragkroken var det enda som var "mitt fel". Glömde ta loss den innan.


fredag 1 februari 2013

"Att koka för mellanlägg bevattnar"

You got to LOVE google translate!

Skulle visa äggtricket och sökte på google, fastnade i en av de där små texterna som alltid visas för att locka in till just den sidan. Du vet, de där ibland nedgråade texterna under sökresultatet.

Och här får du veta hur buteljen inte precis hånglar..