onsdag 13 mars 2013

Hampus ordförråd...

... är som för alla ettochetthalvtåringar, en aning begränsat. Men med stark vilja, armviftande, störtgråtande och några stöd ord gör han sig mer och mer förstådd. Och nu till det roliga, ordförrådet:
  • Äta
  • Städa
  • Mpa (lampa)
  • Titta
  • Itta (sitta)
  • Mamma
  • Pappa
  • Dä (där)
  • Tisse (katten Tissen aka Spindelmannen)
  • Ow (wow)
Och så har han några andra läten för sig som vi inte luskat ut än. Han gör nått ljud när han menar Sebastian, men att stava ut det är omöjligt. Kanske kan be gubben spela in det åt mig, han som kan härma ljudet menar jag.

För övrigt så var jag på ett medelgympapass ikväll, men jag kan inte säga att jag är medeltrött - jag är astrött. Och jag känner redan nu att jag kommer att få träningsvärken from hell, med det gillar jag!

Okej, inte att det är svårt att resa på sig och sånna saker. Men känslan att jag har gjort något, det är skönt! Och extra skönt är det ju för att jag har ett så stillasittande arbete.

Håll tummarna för mig att motivationen håller i sig, det känns väldigt bra det här!

4 kommentarer:

  1. Åh vad roligt att han pratar så mycket! Arvid säger inte ett jota. Jo, han häver ur sig "mamma!" ibland, men sällan riktat till mig och oftast för att han härmar Erik. Ofta blir det "ma!" bara. Hans enda ljud är "nnngä!" (jo det låter så!) och det kan betyda precis allt och ingenting. Något frustrerande, med tanke på att Erik pratade jättemycket i samma ålder. Arvid har sån humor med, så det ska bli så kul när han börjar prata för jag tror han kommer vara jätterolig!

    SvaraRadera
  2. jodå, han är en riktig liten pratkvarn. Det lär bli hörselskydd på om ett tag för att inte få skavsår i öronen av allt tjatter. =)

    Sebbe pratade ju inte alls så här mycket i samma ålder, han hade sin ljud för sig och vi visste vad de betydde - ungefär. Men Hampus säger ju ord! Jättehäftigt!

    Det är roligt att de är så lika men ändå så olika, jag gissar att det gäller för Erik och Arvid med?

    SvaraRadera
  3. Absolut. Med Erik gick vi ju mer in för att lära honom vissa grejer, medan vi "missade" eller inte prioriterade andra saker. Just de grejer vi missade eller prioriterade bort är ofta det som Arvid lärt sig tidigt - av sig själv och av att titta på Erik. Skitkul att se skillnaden!

    SvaraRadera
  4. Så är det här också. Det märks extra tydligt när vi ber Hampus om saker. Som att peka på magen eller gå och hämta/lämna något.

    Kroppsdelar står inte högst upp på hans vet-lista. Medan saker gör det. Toaborsten, kylskåpet osv.

    SvaraRadera