Caranlachiel frågade vad jag menade med "riktiga män" i inlägget När pojkar blir män och med all rätt! Jag tänkte nog inte helt klart den tanken. Eller rättare sagt, det var klart i huvudet men det kom inte ut rätt genom fingertopparna när jag skrev inlägget.
Min uppfattning om vad/hur en riktig man är har ändrat sig totalt från tidigare. Under min uppväxt så fick jag visserligen lära mig att alla människor har lika värde, oavsett om de är män eller kvinnor, deras sexuella läggning eller politiska åsikt eller religion. Det kvittade liksom. Antingen så passade personkemin eller så gjorde den inte det. Men även om jag tyckte det här, verkligen trodde på det, så är jag också uppvuxen med Disney och andra typiskt kantiga könsrollssagor. Och det är inte konstigt att det har satt sina spår.
Men.
Sedan jag började få ord på vad jag tyckte längst inne i mig. Där det här med allas lika värde är hårt rotat. Så har de kantiga skillnaderna bara blivit mer och mer suddiga.
Varför ska jag som kvinna inte kunna få utveckla mitt intresse för teknik? Eller automatiskt lämna över vissa sysslor till en man just för att det betraktats okvinnliga? Jag pratar inte om sånna sysslor som jag absolut hade velat göra själv men tvingas bort ifrån utan sånna saker som jag utan att tänka på det dumpat över på nån manlig gestalt. Oavsett om det har varit en kompis, min pappa eller min man. Att köra in ved (vi eldar med ved här hemma för att få varmvatten) har varit en sån där typiskt sak som jag bara dumpat över på min man utan att någon av oss tänkt på det. Liksom han gjort med tvätten åt mig.
Den där kanten suddas ut nu som sagt, och jag gör betydligt mer saker nu än tidigare. Och samma för gubben (kände att jag måste slänga in det för att inte någon ska tro att han bara går runt och softar hela dagarna). Och det var kanske därför som jag inte tänkte på att förklara tydligare vad en "riktig man" är för mig. För att det dels är något helt självklart och jättesuddigt. En riktig man är en vuxen person som, förhoppningsvis, är sig själv. Har modet/tryggheten att vara sig själv. Och som kan stå upp för vad hen tycker. Att den vuxna personen sen har en snopp eller en snippa är liksom inte det viktiga. Det enda som gjorde att jag skrev "män" istället för något annat är just av den enkla anledningen att mina två barn har varsin snopp mellan benen.
Hänger du med på vad jag menar? Jag känner att begreppet kanske inte är helt solklart ändå. Det är lätt att trassla in sig i hur jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar