måndag 17 juni 2013

När pojkarna blir män

Jag önskar att mina söner en dag långt från nu kommer att känna sig som riktiga män. Inte män som känner tvånget att vara tuff. Inte heller den stora tygnden av att inte få tycka om vissa saker.

Nej.

Jag önskar att mina söner en dag kan känna sig fria i sin egen tro och sina egna idéer. Det kommer en dag då de måste bestämma sig för om de ska stå upp för vad de tycker och tror på eller om de vill följa med "alla andra". Jag önskar att det beslutet då grundas på deras egna villkor inte någon annans. Att om de väljer att följa med så är det för att de tror på det och inte för att det är den enklaste vägen.

Inger Thörnqvist skriver i dikten "Önskan":
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.

Och det är det här jag önskar mina barn. När pojkarna blir män önskar jag dem modet att vara sig själva, kraften att gå på vägen även om den är stenig och vänner att lita på.

5 kommentarer:

  1. Men vad är en riktig man? Är inte definitionen på en riktig man och en riktig kvinna samma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker mer som så att en riktig man (eller kvinna) är sig själv. Alltså samma som du säger. Bara det att jag har två söner och inte två döttrar eller en av varje. Och då blev det så i texten.

      Men ja, det var nog kanske inte det bästa ordvalet. Jag nog inte helt fram vad jag ville säga. Bättring för min del!

      Radera
    2. Menade inte att vara petnoga. Men har börjat fundera över såna där ordval - det gör rätt stor skillnad!

      Radera
  2. Det tycker jag du gör rätt i! För det är inte alltid jag tänker till, eller så tänker jag till men utrycker mig jäkligt klumpigt. Och får jag inte reda på det har jag inte nån chans att bättra mig heller. =)

    SvaraRadera