Och som öroninflammationer. Jisses, jag kan inte ens räkna hur många gånger jag har haft det. Inte nog med att jag var ett öronbarn, jag är även en öronvuxen. Eller vad vi ska kalla det. Så när jag kände att det var på gång i förrgår kväll tänkte jag: F A N. När det inte gick över på dagen efter heller (kunde ju faktiskt varit något annat) så är det bara att ringa och boka tid för att få lite medicin. Oh yeah!
Det var bara det att någon grävt av en kabel så telefon- och internetförbindelser runt om hela stan låg nere igår. Perfekt! Det gick inte att få tag i min vårdcetral. Till slut fick jag tag i en annan vårdcentral som sa till mig att ringa 1177. Mitt förtroende för dom är inte så där jättehögt direkt. Inte sen efter de sa till mig att vätskeersättning är farligt för barn, att jag bara skulle ge utspädd morotssaft till ett magsjukt barn som knappt kunnat få ner någon vätska alls på mer än en dygn. Så ja, jag drog mig inför att ringa dit.
Men jag gjorde det ändå. Åh, hej å hå! Det är inte klokt vilka puckon jag stöter på där! Förlåt, jag ska inte göra personangrepp. Men det är svårt. När en utbildad person inom vården frågar mig varför det är viktigt att får en läkartid för en öroninflammation bara för att jag är hjärtopererad som barn blir jag le. Och inte så lite le! Jag tror faktiskt att jag skrattade lite när jag svarade att det var för att hindra en eventuell spridning.
Så ja.
Det är möjligt att jag inte gjorde saken bättre genom att skratta.
Jag erkänner det.
Att jag också blev informerad att det inte finns någon jourverksamhet alls i min stad längre var ju också inte helt rätt. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar