Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren av Philip Pullman

Kommer du ihåg en fantasyfilm (Guldkompassen) för några år sedan med Nicole Kidman och Daniel Craig? Jag kom att tänka på den för ett tag sedan och kom på att slutet i filmen bäddade för en uppföljning och när jag kollade efter den så upptäckte jag triologin i böckerna.

Nu har jag hunnit till sista boken - Bärnstenskikaren.

Böckerna handlar om en ung flicka (Lyra) som en dag råkar hamna mitt i ett möte mellan hennes farbror (Lord Asriel) och akademikerna  på skolan hon växer upp på. Från den dagen blir inget sig likt. Hon hindrar sin farbror att bli förgiftad och får höra talas om stoft. Något som verkar skrämma de flesta, men inte hennes farbror. Miljön i böckerna, speciellt första (Gulskompassen) påminner mycket om artonhundratalet. Med skillnaden att i boken han alla människor förkroppsligade "själar" som kallas daimoner. Daimonerna har formen av djur och speglar deras människas personlighet. Det finns också pansarbjörnar (speciella isbjörnar) och häxor som kan bli flera hundra år gamla.

Bild lånad från Adlibris

I första boken får Lyra möta svårigheter i vad de kallar "Slukarna". Slukarna rövar bort barn och tar dem till Norden. När hennes bästa vän blir bortrövad bestämmer hon sig för att hjälpa honom. Det blir som sagt många svårigheter och stop på vägen, men inget som känns avstannande i boken. Det flyter på och intresset dalar inte.

Bild lånad från Adlibris

I andra boken (Den skarpa eggen) har Lyras far öppnat en port genom världarna och hennes egna äventyr tar fart på riktigt. Det kan tänkas att andra boken bara är en transportstäcka till tredje, det har hänt förr menar jag. Men njaa, nog har andra boken ett annat tempo men att den bara är en transportsträcka håller jag inte med om i detta fall.

Lyra träffar Will som är från en annan värld (våran värld) och tillsammans hjälps de åt över ett antal hinder. Lyra letar fortfarande efter svar om Stoft medan Will både gömmer sig och letar efter sin far. Ju längre in i berättelsen man kommer, desto mer gemensamma nämnare får dem. Det skulle kunna gå att säga att deras öden flätas ihop.

Om jag ska blanda in filmen i mitt läsande så är första intrycket av böckerna att filmatiseringen tar bort väldigt många saker som jag faktiskt hade frågetecken om. Sånt som hur relationen mellan människan och dennes daimon verkligen såg ut. Filmen kunde inte riktigt fånga det. Men så är det ju med filmatiseringar generellt, det går inte att fånga allt. Och efter att ha sett filmen ännu en gång (var ju tvungen nu när jag läst böckerna) så är det faktiskt väldigt mycket som de gjort bra. Hela Lyras värld med den mystik som beskrivs där är ett exempel. Och det är verkligen synd att inte filmen fick ett större genomslag än vad den fick, det hade varit väldigt spännande att se fortsättningen filmatiserad!

Bild lånad från Adlibris

Nu är jag på tredje boken (Bärnstenskikaren), precis i början och jag har haft svårt att hålla mig för skratt. Will letar efter Lyra och har till sin hjälp två "änglar", varav den ena är så härligt sur att jag bara skrattar åt honom.

Och jo, jag längtar faktiskt en aning efter min mobil på kvällarna så jag får ligga och lyssna på Lena Nymans (du vet, från Ronja Rövardotter) röst när hon läser boken för mig.