Som hur småbarnstiden verkligen är och andra liknande grejer?
För några dagar sedan hände liksom en grej och sen fick jag till mig att jag är långt ifrån själv om att känna så, det är bara ingen som pratar om det. Inte så öppet i alla fall.
Det är som på jobbet efter lönesamtal, alla vet att det har snackats om lön och om kollegorna. Men ingen yppar ett knyst - av rädsla eller något annat. Men om vi skulle prata öppet om lönerna skulle gapen bli mindre för lika arbete. Att vi inte pratar om det är till arbetsgivarnas stora vinst, inte vår.
Samma sak gäller vissa tabuämnen. Eller?
Som det faktum att när jag blir tillfrågad om jag ska ha någon semester i år, svarar 'det har jag ju nu, jag jobbar'.
SvaraRaderaI annat fall är man föräldraledig. I jämförelse så är det, på riktigt, semester att få jobba.
/Storasyrran
Ungefär så ja. Eller nej - PRECIS så ja!
RaderaJo jag håller med. Fast jag är rätt bra på att prata om hur jobbigt allt är IRL, med utvalda vänner. På bloggen eller fb blir det inte så mycket sånt - just för att jag vill kunna välja att prata om sånt med personer jag vet bara stöttar mig och inte har nån annan agenda.
SvaraRaderaDet kan jag hålla med om, jag är också sån. Men jag har inte så många nära att prata om sånt här med.
RaderaOch min tanke var inte att öppna upp för hela världen alla slags problem en familj kan ha, utan kanske ta fram några och visa att de finns. Inte "mina" problem utan sånna som verkar finnas i varje familj i olika skalor.
Men det kanske är för svårt...?