söndag 29 september 2013

Jag vill inte bli missförstådd

Jag var ju på sminkpary häromdagen, fick träffa en helt ny person och återträffa (säger man så?) en annan. Den nya personen frågade mig var jag jobbar, en helt naturlig fråga så där när man träffar nytt folk. Eller hur? Ja, precis.

Det är bara det att det är inte riktigt vad jag hörde. Så jag svarade på en helt annan fråga. Mhmm, helt riktigt - det blev en aning knasig stämning där ett tag. Och det är just precis här jag har en en del att jobba på med mig själv.

Jag skämtar, jag är ironisk och jag kan driva med mig själv med min närmaste. Jo för fasen, jag kan till och med driva med mig själv offentligt numera. Det är inte så att jag alltid har varit blyg eller rädd för att göra bort mig. Inte egentligen. Men jag kan verkligen inte skratta åt mig själv när det blir så där knasigt. Knappt aldrig när det är med mina närmaste sånt händer och verkligen aldrig när det händer med främlingar.

Efteråt, ett tag efteråt, då kan jag skratta åt det så jag nästan kissar på mig. Och jag driver med mig själv för att stissa upp stämningen ytterligare, liksom dra ut allt det roliga ur pinsamheten för att gotta sig i den.

För i grund och botten så gillar jag pinsamheter. Jag vill bara inte bli missförstådd och det är så jäkla djupt rotad i mig att jag inte ens ser änden på fanskapet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar