På ett seminarie förra veckan på jobbet, om säkerhet - genus, pratade föreläsaren om att en av sakerna som vi gör att att passa in i mallen är att anpassa oss själva. En del är väldigt bra på det, en del är inte lika bra. Det kan vara en bra sak och det kan vara en mindre bra sak. Så där korrekt uttryckt att alla sätt är bra och ingen har fel - ungefär. Sånt där som inte gör det lättare för en själv att känna efter att här är jag nog ute och cyklar.. Men det fick mig att tänka till.
Med den bakgrunden jag har från åren i skolan vore det inte helt konstigt om jag försöker anpassa mig, och försöka göra detta så fort som möjligt. Så pass snabbt att jag kanske inte alltid är medveten om det.
Föreläsaren talade om en fabel där en giraff som behövde nyanställa personal inom sitt träföretag anställde en elefant, för elefantens kvalifikationer. När elefanten däremot skulle börja jobba på företaget nästa dag kom hen inte genom dörren. Som var byggd efter giraffmått. Giraffen började undra hur problemet skulle lösas och kom fram till det enda rätta:
- Elefanten måste träna. Bli mindre.
Det ligger en del sanning i det där. För även om en person har de rätta egenskaperna för ett jobb är det inte säkert att personen räknas som rätt för jobbet på grund av sitt yttre. Eller sitt namn. Sin dialekt eller brytning och så vidare.
Det är lättare att göra om en person än att ändra de andras synsätt. Därför är det kanske inte så konstigt att jag anpassar mig på det där sättet. Jag vill inte bli lämnad utanför igen. Aldrig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar