Den senaste veckan har jag gått på inte mindre än fyra luciatåg. Alla helt underbara på sitt sätt, det har varit allt från att barn har sjungit till att endast fröknar har sjungit till att det har pågått en hopp-och-spring-tävling bakom själva luciatåget.
Nån skulle kanske säga att de har varit traditionella luciatåg, men jag håller inte med. Och jag är glad över det. Okej, jag tycker det är otroligt stämningsfullt med endast en lucia och en massa tärnor som sjunger. Men jag tycker att det är lika stämningsfullt med en vanlig kör. Om vi ska dra en hård linje menar jag.
Det jag är glad över är att på i alla fall tre av dessa fyra luciatåg har barnen som deltagit tillåtits att klä sig som de vill och därmed också med allt vad det innebär. I år blev det bara julfigurer men jag har varit med om att barnen klätt sig i andra utstyrslar också. Och är det egentligen något dåligt? Hur tror vi att folk reagerade första gången som en tomte ville vara med i tåget?
Allt traditionsbrytande är svårt. Till och med för de som bryter.
Jag kan inte hjälpa det, men jag drar en rak linje mellan luciatåg utan pepparkakor, med älvor och fem lucior till de historiska kliven vi tagit då kvinnor kunde börja bära byxor istället för enbart kjol. Eller när pappor började (okej, vi är inte där riktigt ännu) vara föräldralediga utan att det anses konstigt. Det är normer vi bryter, det är inte tänkt att vara lätt! Och det börjar alltid i små skalor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar