Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek av Lena Andersson

Första boken i bokcirkelklubben var alltså Egenmäktigt förfarande och jag vidhåller i att det inte är en bok som hade valt i första taget av flera anledningar. Men jag är glad över att jag har läst den.

Bildkälla

 Enligt Adlibris handlar boken om detta:

Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.

Lena Andersson vann Augustpriset 2013 med denna bok, kategori var Årets skönlitterära bok.

Själv är jag fortfarande lite osäker på om jag gillade boken eller inte. Jag lyssnade på den och Lena är själv uppläsaren i den, vilket sällan är bra, och i detta fall passade det inte alls enligt mig. Har läst några recensioner som säger att hon passar bra ihop med hur boken är skriven, den är väldigt avskalad på så sätt att läsaren inte får en tydlig bild av hur omgivningen eller huvpersonerna ser ut. Det märktes tydligt på vår träff då nästan alla hade olika uppfattningar om hur gammal Hugo var eller hur väninnekören till Ester såg ut.

Men visst, Lenas röst passade kanske ihop med bokens utformning? Hur som helst lyckades hon inte fånga mitt intresse. Det blev till och med så att jag hade missat en karaktär i boken. Totalt. När de andra i gruppen började prata om en tredje viktig person i boken var jag helt lost. Och det i sig var ganska underhållande.

En annan "rolig" sak med boken är språket, för gillar du svåra ord blandat med vardagligt så är detta en bok för dig. Själv kände jag mig dum som inte fattade så mycket stundtals, kanske vid de tillfällen som den där tredje huvudpersonen dök in? Men språket är hur som helst väldigt speciellt.

Nån gång under sista halvtimmen eller så, tänk på att jag lyssnade nu för jag har ingen aning om hur mycket en halvtimme betyder i vanlig bokform, kunde jag för första gången förstå boken. Och när jag väl fattade vad egenmäktigt förfarande betyder (fråga inte, jag kan inte förklara) och när Ester i boken beskrev sin artikel - då, DÅ blev jag fast (men kan ändå inte säga om jag gillade den eller inte). Jag gillade verkligen artikeln och vill fortfarande läsa den i verkligheten. Gillade också skarpt kopplingen Lena gjorde mellan hederskultur och det trånande som Ester håller på med i boken. Det var ett nytt sätt för mig att se på hederkultur. Om jag håller med eller inte - njaa, jag vet ärligt inte.

Jag rekommenderade boken till systeryster, men jag är inte säker på om det är en sån bok som jag skulle rekommendera till vem som helst. Den är speciell och det krävs nog en hel del av läsaren också. Vilket jag inte var beredd på alls.