Jag erkänner att jag har lämnat barnen i bilen flera gånger. Sovandes. Parkerad på trädgården. I skuggan. Med öppna dörrar och/eller fönster. Men alltså, även om jag tycker att jag har koll och har gjort vad jag kan för att inte bilen ska bli för varm så.. Nej, jag måste sluta med det.
En bil är fortfarande en plåtburk som samlar på sig värme oavsett om det är en molnig dag eller strålande sol. Vare sig det blåser eller bara är några få plusgrader. Det blir varmt och det blir syrefattigt i bilen.
Redan innan jag såg videon (den som finns längre ner) så fattade jag vad den skulle visa. Och jag fick verkligen tvinga mig igenom den. Det var otroligt jobbigt. Fruktansvärt rent ut sagt. Men oj vad det behövs, att varje år påminnas varför vi inte får lämna barn (eller djur) i bilar. Inte ens korta stunder.
Kommer du som jag ihåg somrarna från när vi var små och AC/ACC/och allt annat vad det kallas inte fanns i bilarna? När mamma och pappa stannade för att tanka och hur olidligt det blev i bilen redan innan de ens fått in munstycket i tanken? Precis.
Vid den åldern kunde säkert du, liksom jag, öppna dörren eller fönstret en aning själv för att få in lite nytt syre och lite svalka.
Barn som sitter fastspända i bilstolar har varken möjligheten eller förmågan att öppna dörrar och fönster. Med andra ord sätter du ditt barn i en stor plåtburk, utan möjlighet till syre eller svalka, utan någon som kan trösta när värmen stiger - svetten rinner - det kliar av värmen på ryggen och i blöjan. Barnet kan inte heller ändra ställning för att hen sitter fastspänd och även om barnet kunde det skulle det vara lika varmt oavsett om hen fick en bekvämare ställning. Det sista som barnet kommer att ha i minnet är hur du övergav barnet, hur värmen steg snabbt kändes, hur obehagligt det kändes och hur illa hen mådde på grund av det. Hur ingen kom att trösta eller torka bort tårarna. Och sedan inget. Medvetslösheten för ett överhettat barn kommer snabbt. Den övergår också snabbt i en annan fas som inte går att backa ifrån. Döden.
Om du lämnar ditt barn i en bil, ens en kort stund, skulle du lika gärna kunna döma ditt barn till en plågsam död.
Och jo, jag förstår att det är i ett värsta scenario. Men har du koll på hur nära det där scenariot du har har varit varje gång du lämnat barnet? För min egen del så visste jag inte att det räcker med 15 minuter, som i filmen. Jag trodde att det skulle ta längre tid. Att jag skulle ha längre tid på mig. Så även jag har lärt mig något genom den här fruktansvärda filmen.
I min bil finns numera en "thors hammare", en liten hammare som går att knacka glasrutor med på ett enklare sätt. Det är inte alla som har den råstyrka som krävs för att spräcka ett säkerhetsglas annars. Och ser jag ett barn (eller ett djur) i en bil där barnet uppenbart inte mår bra, var så säker på att jag hellre tar bötern och reparationskostnaderna än att låta barnet fara illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar