Ska ni inte ta reda på vad det bli!?

Nej, tänk för att vi inte ska det. Vi har inte gjort det någon av de tidigare gångerna och tänker inte göra det nu heller. För oss finns det en stor charm i att inte veta. Att gissa och spekulera. Varför skippa det liksom? Vi kan ju ändå inte göra nått åt saken om det skulle visa sig vara det vi minst tror.

För övrigt så gissar jag på en elefant.

Det finns många och åter många myter om att det går att avgöra på hjärtljud, magens form, det mamman är sugen på och så vidare i all oändlighet. Inget av det där har stämt på mig, även om det är roligt att testa. Okej, några stämmer ju fast det har inte stämt klockrent på de tidigare gångerna, alltså jag kan inte säga att det är en grej som stämt båda gångerna. Om det stämmer på pricken för några så grattis! Ni är säkert en av få det faktiskt gör det på.

Om jag skulle lyssna på allt sånt där så skulle vi ha fått en pojk och en flicka samt vänta en tredje variant av kön nu.

Men det syns ju så tydligt på ultraljud.
För dig kanske, men inte för mig. Jag kan skilja på rumpa och huvud men där går liksom min gräns. Jag kan se katter i magmuskulaturen eller en tredje hand så vi kan säga att jag aldrig kommer att se könet heller. Och säger en till personalen att en inte vill veta, då är de faktiskt snälla och inte visar det.