tisdag 21 juni 2016

Känslor tänker inte

Sedan i fredags har jag haft en ettåring i familjen. Det här året som gått, alltså shit vad snabbt det är rullat förbi. Jag hänger verkligen inte med!

Det kanske är därför som jag känner mig så splittrad? För mig är minstingen fortfarande en liten, liten bebis och inte en ettåring som håller på och lär sig att gå helt själv. En individ med så mycket humor och busighet att det bubblar över. Ja, kanske.

Sen jag började jobba heltid igen känns det som att jag aldrig träffar barnen, fast det gör jag ju. Det vet jag. Men känslan. Den har liksom inget logiskt tänkande.

Jag saknar till och med bråken (jomenprecis, det där med logiskt tänkande för känslor - puttsväck!).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar