onsdag 9 november 2016

Appropå det här med att vara besvärlig

Under några år nu har jag så långt jag bara kan svarat ärligt på hur mår du-frågan. Mår jag bra säger jag det, har jag huvudvärk men överlag bra svara jag det. Mår jag skitdåligt så svarar jag det.

Lite beror det ju såklart på vem som frågar. Hur detaljerad jag är menar jag. Men jag ljuger inte längre och säger att det är bra när det inte är det.

Och det där.
Det upplevs av många väldigt besvärande. De skruvar på sig och vill inte alltid möta min blick. En del frågar inte längre utan ställer hellre frågor om vad som hänt på sistone. Och det är okej.

Bara du vet att jag bryr mig om att veta hur du mår, så jag frågar om det och önskar att du också är så ärlig du kan. 

Vill jag inte veta så frågar jag inte. Det kan också mycket väl vara så att jag är för tankspridd och frågan kommer långt senare än direkt i mötet, men det är inte för att jag inte bryr mig. Jag är helt enkelt bara glömsk.

Så hur mår jag idag då? Jo, tack. Jag tror faktiskt att jag mår bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar