fredag 23 december 2016

Jag glömmer inte vad du heter

Jag tror att alla med barn, främst med fler än ett barn, kan relatera till fenomenet att ALLTID, och om inte ALLTID så jäkligt OFTA, säga fel namn till barnen.

Hos mig har det gått så långt att jag blandar in både denna där jag är gift med och husdjuren. Ingen går längre säker i min närhet. Det tar väl inte lång stund innan jag börjar blanda ihop folk på jobbet också.

Grejen är ju den att jag verkligen inte glömmer bort vad barnen heter eller tror att de heter det andra som jag precis sa. Inne i mitt huvud är det rätt, klockrent varje gång. Isch... Men ut genom munnen kommer ändå andra namn. Öddö och du där på kanten eller *pekar med fingret* fungerar fin-fint när stämbanden sviker mig.

Och när jag växte upp blev jag skogstokig på alla som sa mina systrars namn till mig, jag var ju min egen person och inte alls någon annan. Varför kunde ingen se det!? Ehh... Det här med att omvärdera hur mina vuxna var när växte upp är nog inte en sån dum idé va?


//hon vars barn tyckte det var en underbar grej att ha barnens namn på armen pga Då vet du vad vi heter, hela tiden

Ps. Det hjälpte inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar